# ID: svediakorp-gov398404
# author: Obiols i Germà (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 540
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
I november är det fem år sedan Barcelonaförklaringen undertecknades.
Nu är tiden inne för att utvärdera Medelhavspolitiken, de resultat som uppnåtts och även förseningarna och bristerna på området.
Denna debatt och de förslag till resolution som grupperna i parlamentet har lagt fram är därför mycket ändamålsenliga initiativ.
En sådan utvärdering rymmer säkert vissa positiva aspekter.
Å ena sidan - och det är inte dåligt - har processen fortsatt, trots de negativa faser som fredsprocessen i Främre Orienten har gått igenom.
Alla toppmöten och sammankomster har ägt rum under alla de inblandade ländernas närvaro, däribland Syrien, Libanon och Israel.
För det andra har man - om än i långsam takt - undertecknat, ratificerat och initierat en rad associeringsavtal.
För det andra har man utvecklat rutiner för ett ständigt samarbete på mellanstatlig nivå och projekten har försetts med olika typer av ekonomiskt stöd från Meda-programmet.
De resultaten får dock inte innebära att vi bortser från förseningar och brister som till viss del har inneburit ett svek av det hopp och de förväntningar som uppstod till följd av den första Europa-Medelhavskonferensen i november 1995.
För det första kom det inga tydliga politiska impulser när de som mest behövdes.
Egentligen kan det konstateras att Medelhavspolitiken politiskt sett bör vara den främsta prioriteringen i Europeiska unionens utrikesstrategi.
Utvidgningen österut leder, i strategiska och historiska termer, till en situation som inte rymmer någon mer ovisshet än den som har att göra med kalendrar, tidsrytm, kostnader och resurser; även om vissa nya regionala konflikter tillåts är det svårt att föreställa sig något annat än att utvidgningsprocessen kommer att kulminera.
I stället finns det inga garantier för Medelhavets framtid.
Det som till stor del kommer att bli avgörande för den politik som Europeiska unionen utvecklar är om detta område blir ett sun belt med en ny ekonomisk och social jämvikt beträffande säkerhet, utveckling och fred, eller ett slum belt, där det normala blir en stigande obalans mellan norr och söder, en snabbt växande fattigdom i söder och en progressiv uppkomst - om ni ursäktar upprepningen - av alla typer av nödlägen: våld, instabilitet, terrorism och ett okontrollerbart migrationstryck.
För det andra anser jag att den ekonomiska och finansiella aspekten har drabbats av hinder och förseningar, till följd av bristen på politisk ledning.
I samband med det vill jag peka på svårigheterna att lansera Meda-programmen, den överdrivna centraliseringen, de heterogena stödkriterierna, frånvaron av gemensamma idéer om en eventuell gemensam jordbrukspolitik i Medelhavsområdet och för det tredje som en konsekvens av detta, det låga beloppet för de direkta investeringarna i söder: endast 2 procent av Europeiska unionens totala direkta externa investeringar.
Det är exempel på det man kan kalla " den strategiska blindheten " i systemet Europa som helhet.
Slutsats: det krävs en ny fas med det portugisiska och franska ordförandeskapet, en brand-new start för Medelhavspolitiken som kan initiera en god cirkel på väg mot de mål som på korrekt vis uppställdes på Medelhavskonferensen i Barcelona i november 1995.
