# ID: svediakorp-gov398401
# author: Seixas da Costa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 3,074
# sentences: 106
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (PT) Herr talman, ärade kollegor!
Låt mig först och främst understryka att förbindelserna med Medelhavsländerna är något som prioriteras i portugisiska ordförandeskapets arbetsprogram för detta halvår.
Vi känner alla till de huvudsakliga punkter som Europeiska unionen fastställt i den här frågan, så därför tänker jag inte nämna dem igen.
Däremot vill jag meddela att det med anledning av partnerskapet EU-Medelhavsområdet kommer att äga rum ett informellt möte mellan utrikesministrarna i partnerskapet EU-Medelhavsområdet den 25 och 26 maj.
Målsättningen med mötet är att få till stånd en rättfram och öppen dialog om partnerskapets verksamhet och prioriteringar, först och främst kommer man att upprätta en inventering och kritiskt analysera hur vi ser på partnerskapets verksamhet - något som länderna på ömse sidor av Medelhavet kan tolka på olika sätt - så att verksamheten kan aktiveras från alla håll.
Men också för att förbereda det informella utrikesministermötet Barcelona IV som kommer att äga rum i Marseille i november.
Vi menar att det är viktigt att göra den här utvärderingen, inte bara för att systematiskt göra det vi gjorde i Estugarda, utan för att analysera nya prioriteringar inom vissa sektorer där samarbetet inte är så omfattande.
När det gäller inrättandet av ett frihandelsområde, som är en del i Medelhavsförbindelserna, så menar vi att detta inte bör ses som ett mål i sig, utan mer som ett sätt att förbättra medborgarnas levnadsstandard och höja inkomstnivån.
I synnerhet för att minska nuvarande skillnader mellan EU: s medborgare.
Inrättandet av ett sådant område kommer med all säkerhet att ge Medelhavsländerna, genom frihandelsförfarandet, en möjlighet att delta i en mera interberoende värld och därmed slippa marginaliseras i den allmänna utveckling som ger välstånd och välbefinnande.
Beträffande Meda-programmet, som är ett viktigt instrument i det här sammanhanget, så känner man fortfarande inte till totalsumman för Meda-II för perioden 2000-2006, och kommissionen meddelade att man inom kort skulle presentera ett förslag till fördelning av rubrik IV i budgeten för externa förbindelser där Meda-programmet ingår.
Rådet håller på att analysera det förslag som presenterades av kommissionen i slutet av förra året för att förenkla och förbättra förfarandet i Medaförordningen och tillmötesgick därmed en begäran från våra Medelhavspartner.
Såväl en del av våra partner i södra Medelhavet som en del medlemsländer och själva kommissionen - som i det här sammanhanget gjorde en konkret utvärdering av systemets effektivitet - har bekräftat att en del av systemet behövde förbättras.
Vi tror att det förslag som presenterats är någonting åt det hållet.
Europaparlamentet rådfrågades för övrigt om förslaget och rådet hoppas på ett snabbt svar.
Meda-programmet finansierar även skola och yrkesutbildning och uppgår för närvarande till nästan tusen miljoner euro per år.
Lån från Europeiska investeringsbanken, som uppgår till motsvarande summa, går i första hand till infrastruktur och miljöprojekt.
Jag vill också säga att ett möte mellan sysselsättnings- och utbildningsexperter inom ramen för Barcelonaprocessen kommer att äga rum den 31 mars och 1 april.
Man skall studera hur länderna i södra Medelhavet skall bistås när det gäller att definiera en nationell politik för sysselsättning, yrkesutbildning och utbyte av information och erfarenhet.
Det främsta syftet är givetvis att bidra till ökad konkurrens, eftersom denna till stor del är beroende av befolkningens bildningsnivå.
Beträffande den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, nämnd i en av frågorna till rådet, vill jag säga att Europeiska unionen lägger stor vikt vid främjandet av en sammanhängande och global politik för Medelhavsområdet.
Här ämnar vi spela en aktiv roll inte bara i Barcelonaprocessen utan också i fredsprocessen ib Mellanöstern.
Den höge representanten är särskilt intresserad av den här typen av frågor och deltog i verkställande ministerkommitténs senaste mötet i Moskva som gav nya impulser till den multilaterala sidan av fredsprocessen i Mellanöstern där Europeiska unionen deltar.
Andra konkreta frågor som Europeiska unionen tänker fortsätta att driva är, som ni vet, utformningen av en gemensam strategi för Medelhavet i enlighet med Europeiska rådets beslut i Köln, återupprepat av Europeiska rådet i Helsingfors.
Portugisiska ordförandeskapet håller just nu på att utforma en gemensam strategi av något annan beskaffenhet än tidigare två gemensamma bilaterala strategier med Ryssland och med Ukraina, vilket jag vill uppmärksamma er på.
Det är en mera horisontell gemensam strategi, multilateral, mera mångfasetterad och som vi därför menar borde gå längre än Barcelonaprocessen.
Är den gemensamma strategin bara en upprepning av Barcelonaprocessen har vi inget extra att tillföra en sammanhängande politik från Europeiska unionens sida gentemot våra partner i söder.
Vår idé är att bidra med denna gemensamma strategi för nya dimensioner och, i synnerhet, följa upp fredsprocessens utveckling i Mellanöstern och hur utvecklingen - på ett positivt sätt, hoppas vi -kan återspeglas i våra egna strategiska Medelhavsförbindelser.
Europeiska unionen håller också på att utarbeta ett prospekt för regionens framtid så att man står beredd när fredsförhandlingarna i Mellanöstern resulterar i fred.
Man bör också analysera de frågor där Europeiska unionen håller sig särskilt väl framme när det gäller säkerhet, vatten och flyktingar.
Beträffande EU-Medelhavsstadgan för fred och stabilitet, en fråga som såväl parlamentet som rådet har uppmärksammat, utformades ett arbetsprogram efter den fullmakt som ministerkonferensen i Estugarda i april 1999 lämnade och möten för att diskutera frågan har hållits i november-, december- och marsmånad.
Hittills i debatten har man koncentrerat sig på de principer som borde inkluderas i stadgan, de medel och mekanismer som står till förfogande samt de institutionella bestämmelserna.
Inom kort kommer ett nytt sammanträde att äga rum här i Bryssel.
Arbetet går framåt och ett betänkande om vilka framsteg som gjorts håller på att tas fram, vilket måste analyseras, låt vara informellt, vid det utrikesministermöte som skall äga rum i Lissabon under portugisiskt ordförandeskap.
Rådet kommer i det här läget inte att kunna sluta ett multilateralt avtal med tredje land, för att nu besvara en annan fråga.
Europeiska unionen menar att man först och främst måste uppmuntra det spontana samarbetet mellan syd / syd, där samarbetsnivån fortfarande är mycket låg, men man måste också forcera handelsavtal mellan Medelhavsländerna för vilket tekniskt stöd redan har ställts till förfogande.
Apropå detta, herr talman, låt mig nämna att många av de klagomål som riktas mot Medelhavsförfarandet och dess sätt att fungera återspeglas nästan alltid i relationerna mellan nord och syd.
Utan att det uppfattas som kritik vill jag poängtera att vi här har att göra med en dimension som definierades i Barcelona: Länderna i södra Medelhavet har alla en läxa att göra i interregionala intraförbindelser, en ogjord läxa, vilket för övrigt länderna i södra Medelhavet medger.
Utan ett interregionalt samarbete i södra Medelhavet kommer inte samarbetet EU-Medelhavet att bli framgångsrikt.
Det är viktigt att våra partner i söder också får veta detta, annars tar vi oss inte förbi Europeiska unionens individualiserade förbindelser med vart och ett av de här länderna och vi kommer aldrig att kunna inrätta ett gemensamt område.
För detta gemensamma område måste länderna i södra Medelhavet förstå att eftergifter måste göras och en konstruktiv dialog för ett intraregionalt samarbete föras.
När det gäller partnerskapet EU-Medelhavet har det franska ordförandeskapet för avsikt att fortsätta med det arbete som påbörjades redan i Haag i mars 1999 om migration och befolkningsväxling.
Ett nytt sammanträde mellan höga tjänstemän skall anordnas under årets sista sex månader.
Det är ett mycket känsligt ämne och vi förstår vikten av den fråga som ställdes till rådet, men för att besvara den krävs goda förberedelser.
Beträffande datumet år 2010 och beträffande den fråga som ställdes om inrättandet av en kommitté för att studera nödvändiga åtgärder, så tänker vi inte inrätta någon kommitté, däremot tänker vi så fort som möjligt avsluta avtalsförhandlingarna mellan Europeiska unionen och Medelhavsländerna.
För att klara av detta måste viljan finnas hos båda parter.
Associeringsavtalet med Marocko trädde i kraft den 1 mars, och ordförandeskapet hoppas att avtalet med Israel, tack vare framstegen med den nationella ratificeringen, också kan träda i kraft nu i juni.
Som alla vet fortsätter förhandlingarna med Algeriet i mitten av april och förhandlingarna med Syrien, som borde ha kommit igång i slutet av mars, har precis flyttats fram till följd av regeringsbildningen.
Portugisiska ordförandeskapet hoppas att vi under det här halvåret kan göra betydande framsteg.
Herr talman, när det gäller avtalen EU-Medelhavsländerna är det också viktigt att påpeka att det vi borde hoppas på är en icke systematisk tillväxt.
Avtalen mellan EU och Medelhavsländerna får inte bli ett slags lanseringsstöd så att de länder som följer ingångna avtal får substantiella och kumulativa fördelar i förhållande till tidigare ingångna avtal, vilket gör att förfarandet blir något av en systematisk lek med speglar.
Det är viktigt att länderna i södra Medelhavsområdet förstår att vi måste garantera en rättvis behandling och att detta inte kan göras genom att man försenar lanseringen av de förfaranden där man kan dra nytta av påföljande avtal.
I synnerhet skall man inte få tillgång till gamla avtal för att se vilka fördelar man haft av tidigare avtal.
Det är inte fråga om ett ackumulativt förfarande, det är fråga om ett balanserat och rättvist förfarande.
Europeiska unionen har försökt bevisa för länderna i södra Medelhavsområdet att inrättandet av den inre marknaden var något positivt.
Just därför, och i linje med det jag tidigare nämnde, är vi här för att uppmuntra de här länderna så att de så mycket som möjligt försöker harmonisera sin lagstiftning med unionens.
Detta är en del av det regionala programmet för industriellt samarbete inom ramen för partnerskapet EU-Medelhavsområdet.
Portugisiska ordförandeskapet, tillsammans med regeringen i Cypern, har bestämt att industriministrarna den 21 och 23 juni skall träffas för en utvärdering av situationen, något som för oss är av stor vikt.
Det blir det tredje sammanträdet på ministernivå mellan EU och Medelhavsländerna i den här frågan.
Parlamentets fråga om fredsprocessen i Mellanöstern är principiellt viktig.
Öppenheten i fredsprocessen i Mellanöstern är inte ett självändamål för Europeiska unionen.
Det som egentligen ligger till grund för ministerrådets åtgärd, enligt vår mening, är att man med vår närvaro och med våra åtgärder försöker bidra till fredsprocessen framgång.
Vi har kraftfullt stött fredsprocessen, inte bara genom ett beaktansvärt ekonomiskt bistånd - ett ekonomiskt stöd som inte ligger i nivå med vad som åstadkommits i Mellanöstern, vilket jag vill klargöra, - utan också genom egna politiska initiativ och genom att konstruktivt stödja Förenta staterna och andra deltagares kraftansträngningar.
Man bör dock beakta följande: Det är deltagarna i fredsprocessen i Mellanöstern som avgör om Europeiska unionen får synas och delta i nämnda fredsprocess, det dikteras inte av det intresse som en del länder kan ha av att synas.
Vi kommer att göra vad vi kan för att vara behjälpliga i fredsprocessen, eftersom det är freden i sig som intresserar oss, inte att vi får synas.
Här skulle jag vilja framhålla våra ansträngningar på den palestinska sidan där vi har stött genomförandet av ingångna avtal och erbjudit oss att hjälpa till vid samtalen om en bestående stadga.
Beträffande Syrien är rådet fast besluten att bistå båda parter så att bilaterala förhandlingar kan återupptas, vilket för övrigt var vad som hände i december förra året.
Detta skall ske genom rådets särskilda sändebud, ett arbete som har mottagits på ett mycket positivt sätt.
Vi får hoppas att Syriens nya situation på det internationella planet också kan bidra till en sådan utveckling, eftersom alla parter i Mellanöstern är beroende av varandra.
Tillsammans med Förenta staterna och Ryssland, som är medfinansiärer i den multilaterala process som inleddes i Madrid 1991, har rådet arbetat för att få igång normala förhandlingar efter det tre år långa avbrottet.
Detta gav upphov till ett ministermöte den 1 februari där grönt ljus gavs till de flesta multilaterala grupper som normalt brukar sätta igång sin verksamhet under våren.
Som ordförande i arbetsgruppen om ekonomisk och regional utveckling, som har 53 medlemmar inom och utanför regionen, kommer rådet och kommissionen att sammankalla gruppen till den 8 och 11 maj.
Europeiska unionen kommer å andra sidan att ta hand om nästkommande möte i juli.
Efter mötet den 24 januari inbjöd rådet den höge representanten för att tillsammans med det särskilda sändebudet och kommissionen mera noggrant studera de frågor som Europeiska unionen kommer att ha speciellt mycket att göra med.
Frågor som bland annat berör säkerhet, vatten och flyktingar.
De uppmanades också att lägga fram ett dokument om funderingarna kring regionens framtida utsikter så att Europeiska unionen är väl förberedd för den viktiga roll man skall spela så snart fred har uppnåtts.
Det civila samarbetet, en av de punkter som vi har velat framhålla, är mycket riktigt grundläggande för en utveckling av tredje kapitlet i Barcelonaprocessen.
En rad saker gjordes - ett ungdomsforum har till exempel inrättats - och jag hoppas att vi under Lissabonmötet kan se vilka områden inom den tredje dimensionen som vi bör koncentrera oss på så att samhället kan göra sig gällande i den här frågan.
När det gäller frågan om ekonomiskt stöd till icke-statliga organisationer verksamma inom området, så är detta givetvis avhängigt kommissionens befogenheter.
Beträffande Arabiska Maghreb-unionen så är rådet övertygad om nyttan och nödvändigheten av ett samarbete i en region där åttio miljoner invånare delar samma språk och samma religion.
Därför har vi, som jag tidigare nämnde, systematiskt uppmuntrat det regionala samarbetet i Maghreb genom en politisk dialog mellan Algeriet, Tunisien och Marocko.
Oberoende av den konjunkturella utvecklingen - som vi hoppas är temporär - och som kan ha påverkat relationerna inom Arabiska Maghreb-unionen på ett negativt sätt, så hoppas vi att den framtida utvecklingen blir positiv.
Beträffande förbindelserna med Libyen så har rejäla framsteg gjorts i och med lyftandet av sanktionerna, med undantag för vapenembargot, i september förra året.
Rådet bekräftade sin önskan om att få se Libyen delta fullt ut i Barcelonaprocessen och man hoppas att landet utan förbehåll kan anamma Barcelonadokumenten.
Ambassadörstrojkan besökte för övrigt Libyen den 26 och 27 mars, och här informerades Libyen klart och tydligt om att ett accepterande av Barcelonaprocessen skulle innebära att landet kunde ingå ett associeringsavtal med Europeiska unionen för ett frihandelsområde EU-Medelhavet år 2010.
Att förhandla om ett sådant avtal med Libyen finns för närvarande inte med på dagordningen, men rådet kommer att ta upp frågan om och när den blir aktuell.
Rådet är medveten om att privata investeringar är en utmaning - något som nämndes i en tidigare fråga - och en viktig hävstång för tillväxten.
Den 28 februari och 11 mars hölls på uppdrag av det portugisiska ordförandeskapet en konferens om investeringar i Medelhavsområdet.
Förslaget hade först behandlats i ett forum för Medelhavet och sedan inom ramen för Barcelonaprocessen och stora delar av den privata sektorn deltog.
Deltagarna framhöll det begränsade och otillräckliga investeringsflödet i Medelhavsområdet i förhållande till den potential som finns och i jämförelse med andra regioner i världen.
Man erinrade också om förutsättningarna för en gynnsam investering, i synnerhet behovet av tillräckligt dimensionerade marknader som skall konkretiseras genom ett progressivt inrättande av ett frihandelsområde EU-Medelhavet.
Kommissionen informerade här om att man inrättat ett nätverk EU-Medelhavsområdet för samarbete mellan investeringsfrämjande byråer vilket, tack vare ett program för utbildning och know-how., borde leda till förnyelse och en institutionell förstärkning.
Bortsett från detta beställdes en studie för att titta på befintliga hinder för utländska direktinvesteringar, vilken borde kunna ge oss tillförlitliga uppgifter i slutet av det här året.
Beträffande västra Sahara, en fråga som redan diskuterats, så stöder rådet såväl FN: s generalsekreterare som regionens särskilda representant, ambassadör Eagleton, och det särskilda sändebudet Bacon i deras arbete.
Rådet har tagit del av det betänkande som presenterades av Bacon den 17 februari.
Enligt betänkandet har tidsfristen gått ut vilket innebär att man ännu inte kan fastställa ett nytt datum för genomförandet av folkomröstningen.
Vi är medvetna om att detta kan påverka processen på ett negativt sätt.
I rådet kan vi bara glädja oss åt att den höge representanten tänker be sitt särskilda sändebud undersöka vilka sätt och medel som står till buds för att nå en godtagbar och hållbar lösning på konflikten.
Från rådets sida är man beredd att bidra till ett förtroendeingivande klimat mellan alla parter så att man kan finna en lösning baserad på mänskliga rättigheter och respekt för de demokratiska principerna.
Jag skall sluta nu, herr talman, men det var en hel del frågor som jag var tvungen att besvara.
Följer jag inte upp varje fråga tillräckligt mycket så kommer givetvis en del av ledamöterna att tycka att ordförandeskapet inte uppmärksammar deras frågor.
Vi har bara kommenterat några delar av den nuvarande Medelhavspolitiken, trots att frågan enligt min mening förtjänar att behandlas mera ingående.
Trots att många känner sig besvikna och dras med grusade förhoppningar när det gäller lanseringen av Barcelonaprocessen 1995 - och jag är en av få som var närvarande vid lanseringen och undertecknandet av nämnda avtal - ligger det huvudsakliga ansvaret på politiska förhållanden i regionen.
Förhållanden som var gynnsamma i november 1995, men som snabbt försämrades tack vare blockaden som kom att sätta spår i fredsprocessen.
Vi får dock inte förglömma att Barcelonaprocessen, trots nämnda svårigheter, har gått vidare, och jag tror att det är viktigt att poängtera att det är den enda instans som vid samma bord lyckats sammanföra de arabiska länderna kring Medelhavet, Israel och Europeiska unionen, vilket i sig är ett stort framsteg.
Med den nya israeliska regeringen, som vill återuppta fredsförhandlingarna, tror vi att vi än en gång har skäl att hoppas på positiva återverkningar på fredsprocessen i Mellanöstern.
