# ID: svediakorp-gov398376
# author: Roth-Behrendt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 761
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle ju gärna vilja börja mitt tal med titeln från en Shakespeare-pjäs, " Mycket väsen för ingenting ", men tyvärr vore det fullständigt olämpligt.
Det är ju mycket väsen om en hel massa.
Hur ogärna jag än makar undan sakerna litet mer till sitt rätta sammanhang och då kanske avlägsnar mig något från rådets ordförande, så måste jag säga att vi här inte talar om miljö - det gör jag ju annars gärna, som ni vet - utan vi talar här om hälsa!
Det vi talar om i dag har inte särskilt mycket att göra med lagstiftning om transport eller miljö, utan här skall vi ta fram en lagstiftning som skall skydda människorna.
Alla forskare i hela världen, för övrigt också i USA, har under de senaste åren fastslagit att buller gör människorna sjuka.
Buller gör människorna sjuka och skadar därigenom inte bara människorna själva och belastar dem, utan det skadar också det allmänna, nämligen samhällsekonomin.
Det är något som många av oss här också alltid vill ta fasta på.
Därför har vi tagit fram denna lagstiftning.
Det är den enda anledningen.
Det vill vi hålla i minnet, fastän vi annars naturligtvis vill integrera transportpolitik på andra politiska områden, och omvänt vill integrera miljöpolitik på transportområdet.
Lagstiftningen har trätt i kraft, det har alla här i dag sagt, och det har också kommissionsledamoten lyckligtvis än en gång tydligt klargjort.
De senaste gångerna jag lyssnade till er, fru Palacio Vallelersundi, var jag mycket förtjust i det synnerligen klara, mycket logiska och mycket beslutsamma sätt som ni lade fram det på.
Jag är mycket positiv till det, och jag gratulerar er också till det.
Lagstiftningen har trätt i kraft, och därför var jag förvånad över vad rådet (transport) i går sysslade med.
Det skall nämligen i grund och botten inte syssla med något alls, såvida det inte vill lägga fram en ny lagstiftning för oss.
Men det vill man uppenbarligen inte.
Palacio Vallelersundi sade tidigare att det kan hända att hon någon gång kommer att behöva parlamentets stöd för den andra delen av förordningen, nämligen den del som gäller tredje land och därmed också Förenta staterna respektive Sydamerika eller de östeuropeiska länderna, alltså alla länder utanför Europeiska unionen.
Det är den del som skall träda i kraft i april 2002.
Om ni alltså kommer till oss, fru Palacio Vallelersundi, och vill att vi skall skjuta upp denna del, då tror jag att det krävs mer än vad ni för ögonblicket har till hands, och det vet ni också.
Om ni går tillbaka och förhandlar, så måste en sak vara klar, och jag hoppas och tror att denna kammare är relativt ense i denna fråga: Det måste stå klart att vi i ett uttalande har entydiga normer.
Vi måste vara ense om och ha klart för oss vart vi vill komma.
Var slutar vägen?
Här köpslår jag inte om något halvt år, men jag vill ha klara mål, och vi måste ha en klar tidtabell.
Om det inte - och det säger jag nu fullkomligt off the record, om detta överhuvud taget är möjligt i en debatt där det förs protokoll - om det inte skulle bli fråga om april 2002 utan september 2002 eller rent av januari 2003, så vore jag den sista som skulle ställa till bråk om detta, men jag vill ha en klar och bindande tidtabell som alla deltagare måste hålla sig till, även USA.
När vi har allt detta, då vill jag att det i september behandlas av generalförsamlingen för Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO).
Om det har behandlats i september nästa år, har vi fortfarande tillräckligt med tid för att upphäva bestämmelserna.
Jag är inte beredd att utan de villkor, som jag just har formulerat för er, överväga ett upphävande.
Men om ni ändå kommer med detta, så är det möjligt, men då måste det gå genom det normala lagstiftningsförfarandet, och då måste ni ha stöd från parlamentet - det måste även Amerikas förenta stater förstå - och då kan vi kanske vid dagens slut ändå återigen sluta med ett stycke av Shakespeare, när vi säger: Inget väsen om ingenting!
