# ID: svediakorp-gov398372
# author: Hatzidakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 805
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Anledningen till att jag ställt denna fråga är att förordning 925 / 99 om minskning av buller från flygplan bör träda i kraft mycket snart, och samtidigt pågår fortfarande överläggningar mellan De Palacio och den amerikanska sidan, som besväras av denna förordning och begär att den skall dras tillbaka, trots att den godkänts såväl av rådet som av parlamentet.
Denna förordning antogs naturligtvis för att skydda både miljön och medborgarna.
Samtidigt verkar denna förordning vara till förfång för den amerikanska industrins intressen.
För att visa god vilja har rådet och parlamentet skjutit upp tidpunkten för förordningens ikraftträdande ett år.
Trots vår positiva hållning har amerikanerna visat förakt i synnerhet för Europaparlamentet och begär, som jag sade tidigare, att förordningen skall dras tillbaka, och som en liten eftergift har de talat om att den skall skjutas upp på obestämd tid.
Som bekant har De Palacio fått ministerrådets fullmakt att förhandla med den amerikanska parten.
Jag betvivlar inte att dessa överläggningar varit både långvariga och svåra.
Det verkade i ett skede som om man hade nått viss framgång, visserligen långt ifrån tillräcklig, men även denna lilla framgång har omintetgjorts under de senaste dagarna, då den amerikanska parten har vänt sig till ICAO, i enlighet med artikel 84 i Chicagofördraget, och kritiserat Europeiska unionen för denna förordning, vilken, som jag sade, har till syfte att skydda miljön.
Jag vill klargöra följande: vi vill inte framkalla någon konflikt med amerikanerna, vi vill inte ha något handelskrig, vi vill inte ha några problem i våra relationer, vi betraktar dem som allierade och vänner, men, som de nog själva också inser, " it takes two to tango ".
Min ståndpunkt är alltså följande:
för det första, vår strategi måste vara att arbeta för ett globalt avtal, som syftar till att införa mycket strängare regler när det gäller buller från flygplan,
för det andra, om det inte blir något avtal, är det uppenbart att Europeiska unionen måste agera på egen hand,
för det tredje, det är enligt min mening helt oacceptabelt att Förenta Staterna kräver att förordningen skall dras tillbaka eller att dess ikraftträdande skall skjutas upp på obestämd tid,
för det fjärde, jag noterar med tillfredsställelse de steg som tagits i kommittén Aviation Environment Protection i riktning mot ett successivt utbyte av de flygplan med hög bullernivå som är i trafik i dag,
för det femte, jag motsätter mig att man ytterligare skjuter upp förordningens ikraftträdande när det gäller medlemsstaternas flygplan.
Jag anser nämligen att det är en sak som gäller vår interna politik, och vi kan ju inte anse att amerikanerna har någon behörighet i frågan om vad vi skall göra med våra egna flygplan.
för det sjätte, jag är beredd att ompröva förordning 925 / 99 om flygplan från tredje land, under förutsättning att man inom ICAO kan komma fram till ett avtal om nya regler.
Och med litet god vilja kan detta avtal bli verklighet.
Till dess finns det emellertid ingen anledning att bevilja uppskov för flygplan från tredje land, av den mycket enkla anledningen att förordningen om dessa flygplan träder i kraft år 2002.
Mot den bakgrunden kan jag inte förstå varför amerikanerna ständigt talar om uppskov för vår egen förordning.
Vi anser naturligtvis också att amerikanerna måste ta tillbaka sin anmälan till ICAO i enlighet med artikel 84 i Chicagokonventionen, för denna anmälan är förödande för samarbetet på flygets område.
Avslutningsvis, herr talman, skall jag göra två påpekanden: Det första påpekandet är följande: det måste klart framgå vem som förhandlar från amerikansk sida.
Vi vet att De Palacio förhandlar för vår räkning, och hittills har hon skött sitt uppdrag mycket bra.
Det är oklart vem som förhandlar för den amerikanska sidan.
Detta bidrar till att amerikanerna inte intar någon fast hållning, vilket också försvårar våra egna ansträngningar.
Det andra påpekandet är följande: amerikanerna måste förstå att Europaparlamentet inte är samma organ som det var förut, under tidigare decennier.
Det är numera ett starkt organ.
De måste alltså förstå att de, förutom med rådet, också måste diskutera med parlamentet och ta parlamentets ståndpunkter på mycket stort allvar, för utan parlamentet kan man inte göra några framsteg.
Om de vill att vi skall hjälpa dem, måste de alltså först själva hjälpa oss, de måste själva först bidra till framsteg genom att visa god vilja.
Utifrån dessa tankar skulle jag alltså vilja fråga kommissionären och rådet vilken deras inställning är.
