# ID: svediakorp-gov398371
# author: Blokland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-29
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som föredragande för utskottet för miljö har jag de senaste veckorna varit tvungen att fördjupa mig i en allt för långt gången konflikt mellan Förenta staterna och Europeiska unionen.
Vad är då kärnan i problemet?
År 1977 träffades en internationell överenskommelse om att byta ut gamla och bullriga flygplan mot modernare och tystare flygplan.
Eländet började när Förenta staterna ensidigt beslöt att utfasningen av flygplanen skulle ske snabbare.
I sig är det alldeles utmärkt men för att minska de höga kostnaderna för detta något så har Förenta staterna utrustat föråldrade och bullriga flygplan med dyra ljuddämparsystem, så kallade " hush kits ".
Det var dock inte något annat än ett dyrt konstgrepp eftersom det av undersökningar som genomförts på flygplatserna framgår att de flygplan som utrustats med sådana system fortfarande förorsakar relativt mycket buller.
Det kommer sig bland annat av att normerna fastställs med utgångspunkt från olastade flygplan.
Dessutom var det aldrig meningen med överenskommelsen från år 1977 att förlänga de aktuella flygplanens livslängd på ett konstgjort sätt, inte heller att flytta flygplan från kapitel 2 till kapitel 3.
Förordningen är viktig för att bullerproblemet skall tas på allvar.
Hårda och konkreta avtal mellan Förenta staterna och Europeiska unionen är dock att föredra.
För att uppnå det bör vi sluta ett avtal med Förenta staterna, i vilket vi anger en konkret tidsplan för utfasningen av de bullrigaste kapitel 3-flygplanen, inbegripet flygplan utrustade med en " hush kit ".
Samtidigt bör vi komma överens om internationella normer för nya kapitel 4-flygplan.
Dessutom måste vi förhindra att flygplan som tjänat ut i Amerika säljs vidare till andra länder, varifrån dessa bullriga flygplan kan användas för flygningar till Europa.
Om det absolut inte går på något annat sätt måste vi utarbeta våra egna europeiska normer men den lösningen är endast second best.
För övrigt är väl ett kärnproblem i konflikten mellan Förenta staterna och Europeiska unionen att det tydligen inte längre finns någon förtroendegrund.
Det visar sig i de beskyllningar åt båda håll som hela tiden görs.
Det förtroendet måste återfinnas, i stället för att underblåsa den misstro som finns.
Med anledning av detta vill jag fråga rådet och kommissionen hur det tänker ta sig an det här.
Syftet med den här resolutionen från utskottet för miljö är att fastställa Europaparlamentets ståndpunkt.
Vi måste komma ur det här dödläget.
Viljan verkar finnas på båda sidor, nu behövs bara resultaten.
