# ID: svediakorp-gov398296
# author: Medina Ortega (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 661
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag kommer att tala om ett ämne som ingen talare före mig ordat om.
Jag tänker på revisionsrättens rapport om additionalitetsprincipen.
Det är en rapport som offentliggjordes i Europeiska gemenskapens tidning den 9 mars.
I nämnda rapport finns ett mycket intressant stycke - stycke 62 - som handlar om privatiseringar.
Under de senaste åren har flera regeringar i Europeiska unionen entusiastiska slängt sig över en privatiseringspolitik som i få händer överfört de tillgångar som tidigare var i samhällets ägo.
T.ex. har man i Spanien under de senaste fyra åren privatiserat företag till ett värde av 4 miljarder; offentliga företag som övergått till privat ägo.
Liikanen är expert på räkenskaper och vet att privatisering är en form av offentlig desinvestering och att det kan vara en form för regional desinvestering.
Om man t.ex. privatiserar ett flygbolag som utför regionala tjänster kan en regional desinvestering uppkomma, vilket skulle göra att vi bryter mot additionalitetsprincipen.
Revisionsrätten har hänvisat till detta och sagt att när kostnaderna utvecklas nedåt, som en konsekvens av privatiseringar, intresserar sig medlemsstaterna som redan känner till resultaten, för dess upphörande.
Om man tänker på vikten av de kategorier kostnader som påverkas - telekommunikationer, energi, etc. -, kan denna enkla transaktion förvandlas till en betydande förändring av slutresultatet.
Och vi har också kommissionens svar, som måste vara väldigt nytt och som kommissionär Liikanen, som del i kollegiet, bör minnas väl.
Och kommissionen svarar här med ett system som vi i den spanska terminologin kallar " Olendorf-metoden ": en inlärningsmetod för språk som bestod i att läraren frågade eleven " har ni min morbrors kalsonger? " och eleven svarade " nej men jag har min mormors glasögon ".
Och det svar som kommissionen ger oss i punkt 62 är mycket fritt.
Den säger " Även om den privata sektorn ibland gör investeringar i sektorer som traditionellt varit offentliga skulle det vara oerhört svårt att vidga kontrollen av additionaliteten till de privata investeringarna eftersom det skulle innebära insamlande och granskning av räkenskaperna hos ett antal privata företag, som inte skulle vara ålagda att utge motsvarande information vare sig till de nationella myndigheterna eller kommissionen ".
Dvs. att kommissionen svarar med " Olendorf-metoden " Vi har kommissionär Liikanen här som är väl bekant med frågan och kanske kan vi av honom få ett mycket precisare svar eftersom jag tror att detta i betydande grad påverkar kärnan i additionaliteten.
Den andra frågan är att i långtidsbudgeten från Berlin förutsågs en betydande minskning av strukturfonderna.
I år har vi 29 430 miljoner euro, år 2006 kommer vi att ha 26 600 miljoner nominella euro, dvs. en minskning med 14 procent på sju år.
Med tanke på att vi har inflation kan jag räkna med att det blir en minskning med 20 procent.
Dvs. att från i dag till år 2006 kommer strukturfonderna drabbas av en minskning som överstiger 20 procent i förhållande till vad de har i dag, vilket gör att det kommer att vara mycket svårt att ta hand om de behov vi i dag tar hand om, och enligt vad vi har hört fortsätter vi att ha många problem i flera av gemenskapens regioner.
Och vi har ett ytterligare problem som vi inte heller döljer för kommissionen eller ledamöterna i denna kammare.
Vi talar om en nära förestående utvidgning av den Europeiska unionen med tretton nya medlemsstater.
De flesta av dem har en genomsnittlig inkomstnivå som är mycket lägre än de fattigaste regionerna i gemenskapen och det finns ingenting förutsett för att beakta sammanhållningspolitiken med dessa kandidater att bli medlemsstater.
Jag vet att kommissionären inte kan svara mig på detta men om jag drar kammarens och kommissionärens uppmärksamhet till det problem det kommer att innebära när det gäller gemenskapens sammanhållningspolitik.
