# ID: svediakorp-gov398295
# author: McCartin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 540
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag har betraktat hela denna fråga om strukturfonder och additionalitet i många år och det finns några saker som vi kan lära oss från det förflutna.
Det första är att de absoluta penningbeloppen är relativt låga i de flesta områden i gemenskapen och effekten är snarare politisk än ekonomisk - trots att det också är viktigt.
Jag har ofta sagt att det är viktigt att vi i egenskap av europeisk union inte bara skall utfärda förordningar som säger till människorna vad de får och inte får göra utan att vi skall öka det som verkar för den europeiska allmänheten och unionens områden som påtagliga fördelar.
Till och med i rika områden uppskattas det att Europeiska unionen försöker att hjälpa till att fylla ut gapet mellan rika och fattiga.
Det andra vi kan säga i makroekonomisk mening är att om en viss mängd strukturfonder avsätts för Portugal, Grekland eller Irland, såsom det har varit förut, går då pengarna in i dessa stater under alla förhållanden och det är dess första effekt.
Pengarna överförs nämligen och oberoende av om rättens bokstavliga mening följs eller inte får länderna det bättre.
En annan punkt som jag skulle vilja ta upp är att vi kan lära oss av det förflutna.
I första hand, har vi nu i viss utsträckning städat upp i förordningarna, men ursprungligen skrevs de för att försöka tillfredsställa alla sektorer och alla politiska intressen så att det blev omöjligt med den personal som kommissionen hade till sitt förfogande att kontrollera användningen av pengarna och det är fortfarande fallet i hög grad.
Vi är nu på väg in i det tredje eller fjärde programmet.
Det vi måste göra är att lära från tidigare misstag och försöka tillämpa detta på framtiden.
Om vi vill vara absolut effektiva i användningen av dessa pengar, behöver vi se hur mycket pengar ett land har använt tidigare och be dem överlämna sina planer till Europeiska kommissionen.
Europeiska kommissionen identifierar svagheterna i planen och säger: på det här sättet vill vi att våra pengar skall användas i tillägg till vad ni redan har avsatt för allt arbete som ni avser att genomföra.
Enligt mina personliga erfarenheter i Irland har jag aldrig hört Europeiska kommissionen anklaga Irland för misslyckande på området för additionalitet.
Men vi bör komma ihåg att mellan 1982 och 1992 var strukturfonderna till Irland på topp, de håller på att minska nu, och det var generöst med pengar.
Men från 1982 till 1992 minskade nämligen det offentliga kapitalprogrammet, inbegripet strukturfonderna.
Det minskade i reella tal med 30 procent.
Så vart tog strukturfonderna vägen?
Strukturfonderna gick i själva verket till den offentliga sektorns betalningar och social trygghet och det är tveksamt om de gav en god eller dålig inriktning åt Irlands ekonomi under dessa år, eftersom de bidrog till inflation och ökade lönekrav.
Det finns således erfarenhet att lära av: mot den personal som kommissionen hade till sitt förfogande för att handskas med irländska frågor - tre eller fyra personer - hade Irland 30 000 statstjänstemän, och den irländska förvaltningen vann varje gång!
