# ID: svediakorp-gov398292
# author: Attwooll (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 267
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, det är tydligt att enligt vad kommissionsledamoten sade är kommissionen noggrann med att mäta additionaliteten i strukturfonderna på medlemsstatsnivå och det gjorde också gott att få höra hans försäkran om de olika utvärderingsnivåer som äger rum.
Såsom kommissionen väl är medveten om har emellertid ett antal medlemsstater i Europeiska unionen utvecklat system för regionalstyrning.
Sådana regionala regeringssystem finansieras vanligen helt eller delvis med statliga anslag.
Det verkar som att med de aktuella reglerna kan centralregeringen bygga in EU-bidraget till strukturfonderna i sina kalkyler för att bestämma de regionala regeringarnas budgetar.
Det verkar inte finnas någon mekanism, trots kommissionsledamotens uttalande, för att säkra något av följande: för det första, att additionalitetsregeln tillämpas för denna kalkyl och, för det andra, att det belopp från EU-anslagen som i slutändan når de enskilda områdena direkt motsvarar det belopp som öronmärkts för dessa områden på planeringsstadiet.
Minst kan det medföra en brist på öppenhet.
Det kan också betyda att additionalitetsprincipen inte riktigt genomförs områdesmässigt sett.
Jag accepterar, liksom Evans, att detta strängt taget inte strider mot innehållet i Europeiska unionens rätt i denna fråga.
Men liksom för henne tycks det mig att det helt klart strider mot tanken bakom additionalitetsreglerna och motverkar syftet med att skapa strukturfonderna från första början.
Trots att jag kommer från Skottland, vet jag att dessa frågor är angelägna inte bara för mina kolleger från det liberala demokratiska partiet från andra delar av Förenade kungariket utan också för ELDR-ledamöter som företräder områden över hela Europeiska unionen.
