# ID: svediakorp-gov398289
# author: Liikanen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 466
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman, additionalitetsprincipen finns för att säkra att överföringar till medlemsstaterna från strukturfonderna läggs till, snarare än ersätter, de nationella utgifterna för strukturutvecklingsåtgärder.
På så sätt kommer EU: s strukturpolitik att få en större effekt på minskningen av regionala och sociala skillnader.
Kontrollen i förväg av additionaliteten håller för närvarande på att inledas med tillämpning av artikel 11 i förordning nr 1260 / 99.
Detta är en integrerad del av förhandlingen om strukturfondsprogrammen med medlemsstaterna.
Det är en demonstration av medlemsstaternas avsikt att genomföra additionalitetsprincipen under den programplaneringsperiod som ligger framför oss.
När det är nödvändigt kan kommissionen kräva ett klargörande från medlemsstaterna om detaljerna i deras planering för stödbeviljade utgifter för perioden 2000-2006.
Såsom vidare åtgärd har kommissionen utarbetat detaljerade genomförandebestämmelser för införandet i de programplaneringsdokument som täcker både läget i förväg och även mitt- och slutkontrollen av additionaliteten.
Den andra punkten i frågorna är möjligheten att kontrollera additionaliteten på regional nivå.
Jag skulle vilja utveckla några faktorer i de tidigare svaren.
I första hand måste vi hålla i minne, trots att additionaliteten snarare genomförs i nivå med de övergripande stödberättigande utgifterna i medlemsstaterna än på regional nivå, att den övergripande additionalitet som behöver uppvisas är definitionsmässigt summan av de stödberättigande utgifterna på den lägre nivån.
I praktiken skulle minskade nationella stödberättigande utgifter i vissa områden balanseras med en ökning i andra områden så att additionaliteten respekteras överallt.
På denna punkt kan kommissionen ge en klar försäkran om att skulle minskade nationella utgifter i ett visst område eller vissa områden uppvisas kommer den att vara särskilt uppmärksam i fråga om trovärdigheten för de övergripande beloppen.
En andra punkt för klargörande rör additionalitetens omfattning och antydan att när den genomförs på nationell nivå kan den var oförenlig med strukturfondernas regionala inriktning.
Vi måste hålla i minne att de utvecklingsrelaterade utgifter i en medlemsstat som beaktas för prövning av additionaliteten i allmänhet är en blandning av resurser som tilldelas och förvaltas på nationell nivå och resurser som förvaltas på regional nivå.
Samtidigt som det kan finnas vissa kategorier utgifter för vilka man skulle kunna vänta sig stabilitet på regional nivå mellan programplaneringsperioderna, skulle man knappast kunna förslå att utgiftsnivån för större infrastruktur, till exempel, skulle vidmakthållas på samma nivå i varje område oberoende av aktuella behov.
Därför anser kommissionen att en sträng tillämpning av additionaliteten på regional nivå skulle leda till överdriven stelhet i medlemsstaternas förvaltning av sina egna utvecklingsutgifter.
När det avslutningsvis gäller budgetplanerna i medlemsstaterna mellan centralregeringen och regionerna kan kommissionen bara upprepa att det är frågor som enbart behandlas på nationell nivå och inte har något samband med additionaliteten såsom det avses i förordningarna.
