# ID: svediakorp-gov398270
# author: Fiori (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 839
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi diskuterar här ett instrument som riktar sig till och som kommer att få en enorm betydelse för alla medborgare, men ett instrument där jordbrukarna kommer att spela huvudrollen.
Vår inställning när det gäller förslaget till förordning om åtgärder avsedda att informera om den gemensamma jordbrukspolitiken kan sammanfattas som följer.
Efter en period när frågan hanterats av GD VI och finansierats enligt EUGFJ-riktlinjerna, ser vi äntligen en möjlighet till större öppenhet, en möjlighet som absolut inte får gå förlorad.
Den gemensamma jordbrukspolitiken är ett instrument för jordbrukarna, det är grundpelaren i ett system som skall få jordbruksföretagen i gemen att inse böndernas verkliga betydelse, såväl i mötet med konsumenterna som när det gäller de stora miljöfrågorna.
Det är också ett sätt att få bönderna mer medvetna om den aktuella situationen och om de omedelbara behov som hela det europeiska samhället har.
Alltför ofta har vi hört lovsånger till dem som arbetar inom produktionen, med miljöfrågor, med konsumentskydd eller med att bevara jordbruket.
Ofta har det visat sig att orden varit ett självändamål och att de inte innehållit några förslag om hur man skulle kunna konkretisera de möjligheter som redovisats.
Nu har vi chansen att rikta ett välformulerat budskap till jordbrukssektorn.
Därför är vi litet förvånade över att man utvidgar förslaget till att omfatta samtliga konsument- och miljöorganisationer, eftersom de inte kan ha vare sig rättigheter eller skyldigheter i samband med denna typ av åtgärder.
Tvärtom, vi förlorar på det viset ytterligare ett tillfälle att koncentrera oss på målen tillväxt, delat ansvar, multifunktionalism och utnyttjande av kvalitet, det som utgör grunden för de europeiska åtgärderna inom jordbrukssektorn.
Till detta kan man lägga oron över de bristande ekonomiska resurser som avsatts för att genomföra programmet.
Desto större anledning är det med andra ord att inte genomföra en politiskt motiverad utvidgning som omfattar flertalet av de potentiella uppköparna.
Snarare borde denna utvidgning, inom ramen för det som redan sagts om att rikta in jordbruksföretagen mot bestämda mål, visa sig i en noggrant genomtänkt finansiering, väl riktad och avsedd för det ändamål som själva programrubriken säger, den gemensamma jordbrukspolitiken, där vi hävdar att begreppet " jordbruk " är av avgörande betydelse.
Vill man i stället gå åt ett annat håll skapas bara förutsättningarna för en sammanblandning av olika roller, något som inte gagnar vare sig den som befinner sig på toppen eller den som befinner sig längst ner i den produktiva processen.
Det är i stället detta programs stora betydelse som gör att vi även kan definiera och inse ett ansvar för att ge jordbrukssektorn en chans att spela en huvudroll i de förändringar som pågår.
Men oavsett detta tänker vi verkligen inte glömma bort de övriga organisationer som på bästa sätt har tagit på sig och genomfört en konfrontation med den produktiva delen av jordbrukssektorn eller låta deras förtjänster passera obemärkt.
Redan utvidgningen inom carrefour verkar vare ett sätt att utveckla de potentiella möjligheter som Europeiska unionen själv har insett.
Övergången från EUGFJ-riktlinjer till garantier representerar en ytterligare trygghetsfaktor när det gäller att uppnå de mål som ställts upp tidigare, samtidigt som det möjliggör spårbarhet när det gäller fondernas destination och framför allt när det gäller de mål vi vill uppnå.
Som ett tillägg till allt detta och som en förstärkning av de positioner som redovisats får vi inte glömma programmets centrala syfte: att jordbrukarna själva engageras i en mer beslutsam positionsmarkering när det gäller värdet av de instrument som aktiverats i och med den gemensamma jordbrukspolitiken.
Detta verkar vara något som i dag är till fullo accepterat av huvuddelen av jordbrukssektorn.
Men en viss del återstår fortfarande att engagera.
Det är förmodligen den del som är starkast knuten till traditionella rutiner som har svårast att anpassa sig till den snabba och omskakande utveckling som vi bevittnar för närvarande.
Men det är en andel som Europeiska unionen tänker leda i riktning mot ett beteende som är bättre anpassat till de nuvarande livsvillkoren i vårt europeiska samhälle: mot euron, mot globaliseringen, mot den öppna marknaden och även mot de marknadsnischer som är typiska för de områden som är ekonomiskt mest värdefulla och som borde utnyttjas i ännu högre grad.
I det här sammanhanget kommer man spontant att tänka på parallellen med agroturismens utveckling - en inkomstkälla och samtidigt ett instrument för att skydda medborgarnas territorium - som erbjuder sig som ett tydligt argument för att öka takten i utvecklingen mot ett europeiskt jordbruk som vill ta vara på de mest skilda produktionsmöjligheter och inkomstkällor.
Exemplet agroturism låter sig väl förenas med ekologisk odling men når ända ut till de yttersta delarna av de av Europeiska unionen kvalitetsmässigt mest erkända produktionsformerna.
Detta är faktorer som bekräftar behovet av att jordbrukspolitiken integreras med andra former av ekonomisk och social utveckling inom Europeiska unionen.
