# ID: svediakorp-gov398266
# author: Butel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 448
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Europeiska centralbankens förslag får oss att ställa frågor och att agera försiktigt och av följande två skäl:
När det gäller metoden kan man konstatera att tillvägagångssättet är detsamma: gemenskapens institutioner lägger fram tillrättalagda rapporter, som minimerar följderna av en ny suveränitetsförlust för staterna, och i små etapper.
Kommissionen påstod således vid införandet av euron att staternas suveränitet inte alls var hotad av ECB, eller av ECBS (Europeiska centralbankssystemet), som upprättades för att förvara och förvalta medlemsstaternas officiella valutareserver.
Man glömmer emellertid att påminna om, å ena sidan, att de nationella centralbankerna förvaltar dessa medel för ECB, som ensam har huvudansvaret att bestämma penningpolitiken och, å andra sidan, trots att artikel 30.1 i ECB: s stadga anger ett maximibelopp på femtio miljarder euro för inbetalningar till valutareserven, ett belopp som anses tillräckligt för att säkra ECB: s oberoende, så åkallar man två år senare på grundval av detta oberoende artikel 30.4 för att kräva ytterligare inbetalningar med motiveringen att man måste öka oberoendet och trovärdigheten ännu mer ...
Det verkar vara legitimt att ställa frågan om denna penningslukare har någon botten, eller rentav är bottenlös!
När det gäller innehållet får vi inte låta oss bedra av detta nya enorma kravs " förklädnad " Det gäller inte bara att ge ytterligare finansiella medel till en oberoende institution i syfte att tillämpa en effektiv penningpolitik till förmån för medlemsstaterna, utan också att indirekt ge ytterligare resurser till förmån för en teknokratisk struktur för att göra det möjligt för den att finansiera allt större funktionsbehov.
Detta konstnärliga dunkel vidmakthålls således skickligt.
Trots att euron skulle vara " stark och stabil " och att valutareserverna från början var avsedda för att användas som försvar under övergångsperioden (om det skulle bli nödvändigt), verkar det nu som att vare sig den ena eller den andra av dessa förutsägelser har respekterats och att passiviteten i Frankfurt är total!
Därmed uppkommer en ny fråga, som gäller den effektiva användningen av dessa finansiella medel.
Varför skulle staterna behöva överlämna sina resurser till en gemenskapsinstitution som på grund av sitt nödvändiga oberoende inte skall kunna kontrolleras?
Sammanfattningsvis låt oss påminna om att en stat inte bara definieras genom den suveränitet som den innehar på grund av sin handlingsfrihet.
Erfarenheten visar nämligen att dess auktoritet och trovärdighet på den internationella scenen i hög grad är beroende av de resurser som den förfogar över: vi måste således vara försiktiga eftersom att gradvis ta ifrån staten bådadera skulle på sikt innebära själva dess försvinnande!
