# ID: svediakorp-gov398247
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 368
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Man kan med rätta förbryllas över kravet från Europeiska centralbanken att fördubbla taket för att få infordra valutareserv från de nationella centralbankerna.
En höjning av det aktuella taket på 50 miljarder euro - i realiteten 39,5 miljarder, på grund av att vissa länder inte deltar i den gemensamma valutan - och att höja taket till 100 miljarder kan förvisso verka acceptabelt vid första ögonblicket, om man tänker på att de nationella centralbankerna förfogar över ytterligare ett belopp på 300 miljarder euro av egna officiella reserver.
Men denna transaktion är så tidsmässigt nära det datum då den gemensamma valutan infördes att den väl visar att värderingen av den valutareserv som gjordes då var långt undervärderade.
Varför?
Förutom några närmare tekniska förklaringar, som det exakta antalet anställda vid ECB, hittar man bara en giltig förklaring: optimismen om euron när den lanserades, enligt de uttryckssätt som gällde då, ledde till uppfattningen att den gemensamma valutan naturligtvis skulle vara stark och frågan om valutareserver var därför sekundär.
Alla verkar nu återvända till större realism.
Men affären är dock inte avslutad, eftersom redogörelsen av motiven till förslaget till förordning, liksom det för Europaparlamentets betänkande, oroar oss snarare genom att signalera i förbigående att höjningen av taket sker i syfte, jag citerar: " att öka ECB: s möjlighet att anpassa sig till olika eventuella scenarier. "
Eftersom man här inte åsyftar ett scenario med kursuppgång för euron - med den hypotesen skulle det självklart inte finnas behov av extra reserver - är det så att man åsyftar ett scenario med kursfall.
Europaparlamentets betänkande verkar ännu mer alarmerande, eftersom det där talas rent ut om eurons potentiella instabilitet, som enligt betänkandet inte längre skulle behöva bevisas.
Denna lapsus skall utan tvivel inte glädja Duisenberg som för sin del hela tiden förklarar att euron är en i grund och botten stabil valuta.
Men det är i alla fall en avslöjande lapsus.
Det är faktiskt inte realistiskt att tro att en pseudovaluta kan skapa samma förtroende som en valuta som pålitligt backas upp av ett helt folk.
