# ID: svediakorp-gov398243
# author: Goebbels (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 958
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, kära kollegor!
Europeiska unionen är utrustad med en politiskt oberoende centralbank som skall upprätthålla prisstabilitet.
ECB: s har skyldighet att vara åtminstone pekuniärt oberoende.
Enligt fördraget är bankens initiala kapital fastslaget till fem miljarder euro, valutareserven fastslagen till fem miljarder euro.
Eftersom det europeiska systemet av centralbanker inte just nu består av mer än elva nationella centralbanker uppgår det frigjorda kapitalet bara till 3,9 miljarder euro, medan de verkliga överförda reserverna bara uppgår till 39,46 miljarder euro.
15 procent är guld och återstående 85 procent består av dollar och yen.
Man bör känna till att räntan på det egna kapitalet utgör den enda tillförlitliga källan till intäkter för Europeiska centralbanken.
På kort sikt varierar dessa intäkter beroende på räntesatserna.
Den andra intäktskällan härrör från ränta på ECB: s officiella reserver.
Man måste dock från dessa intäkter dra av de räntor som betalas av ECB för dess åtaganden i euro mot de nationella centralbankerna.
Den valutareserv som används i ECB: s balansräkning är angiven i valutor, medan åtagandet mot de nationella centralbankerna som är ersättningen för det anges i euro.
Med hänsyn till de i nuläget differentierade växelkurserna mellan euro å ena sidan och dollar och yen å andra sidan är nettointäkten från räntan positiv.
Vid eventuell förändring av räntesatserna och eftersom intäktskällan är mycket känslig för förändringar av räntesatser kan dock den del av intäkterna som härrör från räntorna mycket snabbt minska och till och med medföra en förlust.
Då ECB förfogar över utländska valutor som motvikt till åtaganden i euro skulle den likaså utsättas för valutarisker om euron skulle stiga avsevärt i värde i förhållande till bankens aktuella valutareserv.
En intern beräkning hos ECB visar att riskvärdet skulle kunna överstiga ECB: s aktuella kapital.
En nedskrivning med 10 procent av dollarn och yenen mot euron, matchad med en nedgång med 10 procent på guldpriset, skulle tömma ECB: s hela nuvarande kapital.
I fördraget föreskrivs om en mekanism genom vilken ECB kan skydda sig mot en kapitalvärdesförsämring.
Valutaintäkten från eurosystemet kan delvis eller helt behållas av Europeiska centralbanken.
En centralbank som behöver upprepad hjälp skulle dock inte vara mycket trovärdig.
Europeiska centralbanken kommer emellertid att avsluta budgetåret 1999 med ett underskott som sannolikt överstiger 200 miljoner euro.
Det är därför brådskande att snarast avhjälpa detta strukturella problem.
Europaparlamentet har redan avgett ett positivt yttrande den 14 april 1999 om en rekommendation från ECB om att på sikt fördubbla denna banks kapital.
Den aktuella rekommendationen syftar till att ge centralbankscheferna befogenhet att begära ytterligare valutareserv i nivå med 100 miljarder euro.
Det handlar således bara om ett principiellt tillstånd för att kunna öka reserven alltefter behov och utan press vid extraordinära händelser.
ECB skulle exempelvis kunna använda detta förfarande för att komplettera sina valutareserver från fall till fall vid perioder av bland annat omfattande insatser, men även eventuellt med anledning av dolda värdeminskningar i portföljen, som revalveras varje kvartal i enlighet med marknadskurserna.
Man bör i detta sammanhang påminna om att de totala reserverna för eurosystemet överstiger 350 miljarder euro.
Som bankens chef Duisenberg hävdade vid sin sista utfrågning inför Europaparlamentet avser ECB inte att agera på valutamarknaderna för att försöka påverka eurons externa värde.
Vid en eventuell internationell finanskris som, med tanke på marknadernas irrationella överflöd, fortfarande är möjlig kan en kollektiv insats av de största centralbankerna bli nödvändig.
För att ECB skall ha möjlighet att ta emot pengar i avtal som de så kallade Plaza eller Louvre föreföll det uppenbart för utskottet för ekonomi och valutafrågor att rekommendera parlamentet att rösta för rekommendationen.
Jag har inte föreslagit resolution, så kallad politik, till mina kollegor.
Personligen, och jag har just framfört det, är min åsikt att parlamentet röstar om alltför många resolutioner och att denna inflation i resolutioner sänker värdet på de resolutioner som är politiskt absolut nödvändiga.
Här handlar det om att säga ja eller nej.
Ett massivt ja är likaså ett politiskt meddelande.
Vi vill att ECB skall kunna fortsätta att vara helt oberoende - även ekonomiskt - med sin huvuduppgift att upprätthålla prisstabilitet.
Vi vill samtidigt och Duisenberg är enligt min uppfattning alltför undvikande i denna fråga att det europeiska centralbankssystemet också bestämt stöder unionens allmänna ekonomiska politik.
Vi vill att Europeiska centralbanken helt säkerställer sin roll på den internationella scenen och att den aktivt medverkar att fastställa nya bestämmelser som gör att det internationella finanssystemet kan fungera utan kriser.
Vi litar på att ECB-rådet vid eventuell oro på marknaderna använder valutareserverna i eurosystemet på bästa sätt.
Ingen påstår att den avskräckande karaktären hos instrumentet för intervention är proportionell till valutareservens mängd, men det ger en möjlighet att omgående och vid alla tidpunkter kunna få fram extra tillgångar som stärker trovärdigheten.
Det skulle dock vara berättigat att dessa interna transfereringar i det europeiska centralbankssystemet, som inte skall synas på eurosystemets konsoliderade veckorapporter, redovisas i efterhand.
Europaparlamentet delar principen att ordföranden skulle förklara de beslut som fattats av sitt råd vid sin inställelse inför utskottet för ekonomi och valutafrågor, ja till och med vid tidpunkten för debatter i kammaren.
Europeiska centralbanken har allt att vinna med denna ökade insyn för att öka sin trovärdighet.
Herr talman!
Jag avslutar mitt betänkande med att understryka personligen till ECB att den skall tjäna kvinnor och män i Europa och ekonomin i sin helhet.
Dess roll är således inte att uppfylla blotta förväntningar på penning- och kapitalmarknaderna.
