# ID: svediakorp-gov398130
# author: Carnero González (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 438
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Efter processen i Östtimor är processen i Västsahara den sista oavslutade processen för självbestämmande i världen.
En process för självbestämmande där läget dessutom förvärras från dag till dag, så som den senaste veckan har framkommit av nyheterna om det förtryck som pågår i de ockuperade områdena i Västsahara.
En korrekt avslutning på denna process för självbestämmande är avgörande för stabiliteten, freden och även för den ekonomiska integrationen och utvecklingen i Maghrebländerna.
Jag skulle också vilja påstå att det är avgörande för övergången till en fullständig demokrati som tycks ha påbörjats i Marocko.
Enligt vår uppfattning avslutas processen för självbestämmande i Västsahara genom en tillämpning av fredsplanen från Förenta nationerna och Afrikanska enhetsorganisationen.
Och kärnan i denna fredsplan är att en rättvis och fri folkomröstning om självbestämmande äger rum, där de röstberättigade kan uttala sig utan några former av påtryckningar.
Trots insatserna från Förenta nationernas sida, trots Minurso, trots framstegen i upprättandet av röstlängderna, skjuts folkomröstningen ständigt upp nästan sine die.
Uppskjutningen av denna rådfrågning beror säkerligen till största delen på en av parterna som inte kan acceptera de villkor under vilka nämnda rådfrågning skall äga rum.
För att denna rådfrågning skall genomföras, för att Västsaharas självbestämmande skall bli verklighet inom en snar framtid, måste de instrument som står till vårt förfogande användas: Houstonavtalen i första hand och James Bakers åtgärder i andra hand.
Och en dialog mellan parterna är oumbärlig.
Marocko och befrielserörelsen Polisario bör återuppta den direkta dialog som ägde rum i slutet av 1980-talet, och som ledde till Houstonavtalen.
Europeiska unionen bör prioritera sitt intresse av att bidra till att processen inte avstannar utan att den fullföljs.
Tyvärr har unionen inte hittills agerat på det mest lämpliga sätt.
Man har gjort flera uttalanden, men litet i praktiken.
Det viktigaste med den resolution vi skall godkänna i dag är Europaparlamentets uppmaning till rådet att anta en gemensam åtgärd för Västsahara i enlighet med det som fastställs i Fördraget om Europeiska unionen.
Det innebär uttalanden, instrument, att vi använder alla instrument som vi förfogar över för att bidra till att processen för självbestämmande avslutas på ett bra sätt, att vi hjälper Baker, hjälper Förenta nationerna genom att uppmana parterna att iaktta bestämmelserna i de internationella resolutionerna, och att vi även initierar det oumbärliga humanitära biståndet.
På det viset kommer vi att bidra till att uppnå en prioriterad målsättning: fred i Maghrebländerna.
Självbestämmande i Västsahara är en oumbärlig förutsättning för detta.
