# ID: svediakorp-gov398118
# author: Patrie (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 586
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Jag önskar förklara skälen till min röst mot det årliga betänkandet om respekt för de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionen.
Två av bestämmelserna i denna text uppmanar ett visst antal länder, däribland Frankrike, att skyndsamt ratificera Europeiska ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter och Europeiska stadgan om regionala språk och minoritetsspråk.
Före allt annat måste jag rätta till ett missförstånd som fläckar all debatt om regionala språk: det handlar inte alls om att förbjuda var och en att tala, undervisa eller främja ett minoritetsspråk eller ett regionalt språk, vilket det än är.
Eftersom inlärning och praktik av ett språk är ett personligt val är jag för min del positivt inställd till alla åtgärder för att bevara och föra vidare dessa språk, som utgör en del av nationernas kulturella arv.
Jag har uttalat mig emot detta betänkande eftersom den rakt igenom med uppmaning om ratificering av den Europeiska ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter och Europeiska stadgan om regionala språk och minoritetsspråk som tidigare nämnts är syftet med Haarders betänkande att föra fram en uppfattning om att den europeiska konstruktionen vilar på en vision om att allt hör till gemenskapens områden, vilket jag inte kan stödja.
Enligt detta koncept förfogar individen över särskilda rättigheter beroende på sin tillhörighet till en territoriell, etnisk eller religiös enhet och gemenskapen utgör en ofrånkomlig medlare mellan individen och den rätt som den kräver.
Men om erkännandet av gemenskapen vid första anblicken kan uppfattas som en faktor för ökad integration av minoriteter, utgör den tvärtom i realiteten en stark kraft för segregering och social tillbakagång (tänk på situationen för unga turkiska eller nordafrikanska flickor, utestängda från den välgörande frigörelse i umgänget i skolmiljön, avvisade till kvinnans föråldrade status).
Om erkännandet av en gemenskapernas särskilda stadga på samma sätt tycks skydda de svagaste och de mest utarmade, skapar den i stället en social skiljevägg, vilket den triumferande liberalismen utnyttjar.
Dessutom, om det är sant att utvidgningen av Europeiska unionen tvingar oss att ta hänsyn till de speciella levnadsvillkoren för vissa nationella minoriteter, kvarstår det faktum att gemenskapens lösning inte på minsta sätt utgör en framtidsmöjlighet för en hotad eller förtryckt befolkning.
Tvärtom de nyaste händelserna har visat hur mycket en intensifiering av gemenskapstanken kan bli en utlösande faktor för återuppdykandet av etniska, tusenåriga tvister som för med sig brodermördarkamper.
Mot denna uppfattning föredrar jag visionen av universell karaktär om ett republikanskt Europa där varje individ är helt, i sig själv, en individ som aktivt bevakar sina rättigheter och friheter.
Jag föredrar ett Europa som ger en chans till integration till alla dem som stöder dess gemensamma normer, antingen de gör anspråk på tillhörighet till en religion eller inte utövar någon, antingen de talar sina förfäders språk eller de har valt att gå utöver sina rötter.
Detta Europa säkrar företräde för en princip som saknas i betänkandet Haarder, principen om konfessionsfrihet, som innehåller och sammansmälter alla andra friheter: rätt till privatliv, samvets- och religionsfrihet, yttrandefrihet och föreningsfrihet.
Republiken Europa återstår att bygga: låt oss hoppas att stadgan om grundläggande rättigheter, som just nu utarbetas, utgör det första dokumentet och hörnstenen i ett sådant Europa.
Samma skäl ledde till att jag avstod från att rösta om betänkandet om kampen mot rasism och främlingsfientlighet i Europeiska unionen.
