# ID: svediakorp-gov398116
# author: Maes & Staes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 372
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Vi har givit Haarderbetänkandet vårt stöd, men önskar göra följande kommentarer om punkterna 19 och 20 i förslaget till betänkande.
Punkt 19 avser uppmaningen till Belgien att underteckna stadgan för nationella minoritetsgrupper.
Det är inte så att Flandern vägrar att Belgien ratificerar denna stadga för nationella minoriteter, men det måste då vara på villkoret att det föreskrivs att den inte är tillämplig på det belgiska konstitutionella sammanhanget.
I den belgiska federationen är delstaterna jämlika i enlighet med reglerna i grundlagen.
Ingen av dem utgör en egentlig minoritet.
Eftersom stadgan inte ger någon tydlig definition av nationell minoritet anser Flandern att den inte är tillämplig i randområdet: för Flandern kan termen " nationell minoritet " i en sådan kontext endast syfta på en minoritet som sedan århundraden är etablerad på ett visst territorium, medan de franskspråkiga i randområdet där inte är annat än ditflyttade sedan ett trettiotal år tillbaka och har vägrat att låta sig integreras, vilket man normalt kan förvänta sig (jfr den flamländska immigrationen till Vallonien och deras perfekt integrerade ättlingar).
Dessutom förfogar de franskspråkiga i randområdet vad språkmöjligheterna beträffar över ett skydd som verkliga minoriteter ofta kan se sig i månen efter.
Den som således försöker att rucka på situationen i randområdet runt Bryssel rubbar underförstått jämvikten i den belgiska lagstiftningen och visar återigen prov på brist på detaljkunskap i fråga om vårt federala system, vilket måste leda till slutsatsen att man skulle klara sig bättre som separata medlemsstater Flandern och Vallonien än som federal medlemsstat Belgien.
Franskspråkiga belgiska ledamöter av Europaparlamentet kommer kanske att återigen missbruka denna omröstning för interna belgiska politiska spel.
Det vill vi inte delta i, och vi tar klart avstånd från det.
Vi beklagar för övrigt att en och samma text har tagits med i punkt 5 i Ludfordbetänkandet om rasism och främlingsfientlighet.
Ur samma synvinkel hävdar Flandern att stadgan för minoritetsspråk, som omnämns i punkt 20 i Haarderbetänkandet, inte gäller för situationen för franskan i randområdet, men däremot för t.ex. limburgdialekten (i Nederländerna erkänd genom tillämpning av denna konvention) och Arles-tyskan i provinsen Luxemburg.
