# ID: svediakorp-gov398115
# author: La Perriere (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 290
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Jag skulle vilja dra en parallell mellan betänkandena Ludford, Haarder och det av Duff och Voggenhuber.
Europaparlamentet har för avsikt att delta i utarbetandet av en europeisk stadga om grundläggande rättigheter.
Varför inte?
Ändå är det svårt att förstå vad denna extra text skall kunna tillföra kampen för de mänskliga rättigheterna, om inte annat än litet mera av juridisk förvirring.
Och framför allt, vad skall man tro att kammaren inbillar sig om dessa rättigheter?
Vid läsning av betänkandena av Ludford och Haarder, kan man göra en första gissning: förslag om ett ytterst frisinnat samhälle, grundat på rättigheter utan skyldigheter, på frihet utan ansvar.
Frihet kan man inte utfärda dekret om.
Men gemenskapskonstruktionen verkar inte medveten om denna realitet: den vill inte bara bringa lycka till folket av intet, genom att bortse från deras olikheter och önskningar, utan dessutom upprätta ett samhälle utan principer, utan att särskilja mellan vad man får göra eller inte göra, ett samhälle anhängare till hedonism eller dödskultur.
Människan kan inte uppfattas som ett väsen oberoende av dem som finns runt omkring och som månar om dess direkta välbefinnande.
Javisst, hon har rättigheter, däribland framför allt den som paradoxalt oftast nekas, rätten till livet, som måste försvaras och främjas; men ni verkar ha glömt att människan har behov som är fastslagna genom nödvändiga objektiva gränser för allt liv i samhället.
Människan har inte bara behov som ger den möjlighet att leva utan också och i synnerhet, existensberättigande.
En ytterligare stadga, även om den är europeisk, skall utan tvivel inte uppfylla detta.
