# ID: svediakorp-gov398112
# author: Ferreira (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 374
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Jag måste buga mig för kvaliteten i betänkandet om respekt för de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionen av vår kollega Haarder.
Jag ansluter mig till den generella filosofin i texten, som syftar till att stärka den europeiska politiken i frågor som gäller medborgerliga rättigheter, men också ekonomiska, sociala och kulturella frågor för bofasta i unionen.
Jag önskar ändå uppmärksamma mina kollegor på två framställningar som görs i betänkandet och som jag tycker verkar tvivelaktiga.
Punkt 19 i betänkandet, om skydd av nationella minoriteter, liksom punkt 20, om ratificering av stadgan om regionala språk och minoritetsspråk, väcker verkliga frågetecken.
Visserligen förstår vi väl tanken bakom föredragandens påpekande om skydd av nationella minoriteter: hon ger en kraftig signal till vissa kandidatländer, i synnerhet dem i Östeuropa, där alla medborgare inte omfattas av de grundläggande rättigheterna.
Parlamentet fördömer skarpt kränkningar av de grundläggande friheterna överallt i Europa, och i betänkandet Haarder påpekas detta kraftfullt.
Vi beklagar likväl att man hänsyftar på rättigheter för " nationella minoriteter ", ett uttryck som täcker ett begrepp som är mycket mer begränsat än det allmänna för " mänskliga rättigheter ".
Dessutom försvarar vi idén om en odelbar politisk gemenskap, inom vilken tillhörigheterna inte är gömda men " hållna på avstånd? ".
Republiken kan inte erkänna " minoriteter " eller " specifika " gemenskaper: i dess ögon existerar endast medborgare som är självständiga, fria och med lika rättigheter.
Vår övertygelse leder oss likaså till att uttrycka djup betänksamhet om punkt 20 i betänkandet som hänsyftar till stadgan om regionala språk och minoritetsspråk.
Var och en har rätt att använda ett eller flera språk enligt eget önskemål, förutom språket i republiken, och var och en har rätt att lära sig dem i skolan.
I varje fall handlar det nog om ett val och inte om en skyldighet.
Stadgan är alltför otydlig i det avseendet, vilket riskerar att gynna utvecklingen av regionala gruppbildningar som kan hota republikens enhetlighet men även på sikt samhörigheten i unionen.
Jag röstar dock för betänkandet av Haarder för textens kvalitet och filosofi.
