# ID: svediakorp-gov398095
# author: Schroedter (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 367
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (DE) Det finns ingen lobbying för gemenskapens miljöskydd ens inom gemenskapsorganen, som det verkar.
Någon annan förklaring finns det inte till att kommissionen i går plötsligt vek sig och började tolka strukturfondsförordningen på ett nytt sätt.
Efter att kommissionen förra året verkligen kämpade och äntligen krävde att få in den förteckning över de områden djur- och växtarter och livsmiljöer som var skyddsvärda vilken borde ha inkommit flera år tidigare till det gemensamt beslutade projektet " Natura 2000 ", har man nu satt krokben för sig själv genom att acceptera att förteckningarna lämnas in i efterhand.
Detta hade inte varit nödvändigt, för förordningen täckte helt och hållet in kommissionens krav på att förteckningarna över djur- och växtarter och livsmiljöer skall lämnas in senast tillsammans med planeringen och lämnar i sig inte heller något spelrum för kommissionen på den punkten.
Strukturfondsförordningen - förra året enhälligt beslutad av samtliga medlemsstater - säger otvetydigt att förhandsbedömningen är en förutsättning för programmen och planeringsunderlagen som medlemsstaterna lägger fram för godkännande för kommissionen.
Strukturfondsförordningen säger vidare att en bedömning av miljösituationen hör till denna ex ante-utvärdering, särskilt på de områden som möjligen kan komma att påverkas av en strukturfondsintervention.
I enlighet med detta har kommissionen skyldighet att se till att man i underlagen underrättas om potentiella områden för det europeiska naturskyddet, innan man godkänner planerna.
Att lämna in förteckningen när projektplanerna redan har godkänts har varken något innehållsligt värde - eftersom naturskyddsområdena då förringas och anpassas till planerade investeringar (i stället för att naturskyddsområdena får utgöra ramen, vilket förordningen föreskriver) - eller något rättsligt värde eftersom det då givetvis uppstår precis det som kommissionen ville förhindra, nämligen att konflikter i planeringen drar med sig långvariga gräl.
Det är en illusion ifall kommissionen via artikel 39 tror sig kunna inhämta det som man inte krävde för förhandsbedömningen.
Hur kan en sådan kommission vara trovärdig i de europeiska medborgarnas ögon som inte är kapabel att driva igenom sina egna krav?
Kommissionen har genom att vika sig förlorat förtroendet bland många människor som ser en hållbar utveckling som en chans för kommande generation.
