# ID: svediakorp-gov398092
# author: Muscardini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 315
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Beslutet att inte rösta för Duff och Voggenhubers betänkande skall inte ses som ett uttryck för kritik mot innehållet i de grundläggande rättigheter som medlemsstaterna erkänner, vilka återfinns i unionsfördraget, tillämpas av EG-domstolen i Luxemburg i många av dess domar och sedan länge ingår i konventionen om mänskliga rättigheter, vilken den nya stadgan tycks vilja ha som utgångspunkt.
Dessa rättigheter utgör den konstitutionella ryggraden i alla de länder som är medlemmar i unionen: på så sätt skyddas de europeiska medborgarna från eventuella angrepp och övergrepp i alla medlemsstater och har trängt in i det dagliga livet i de olika nationerna via rättsväsendets tolkningar.
Man kan vara överens om att utarbeta en stadga som enbart fungerar som ett politiskt uttalande, med stor moralisk tyngd, som unionen kan använda till att bekräfta - om det skulle behöva göras igen - hur innehållsrika, stabila och odödliga de grundläggande rättigheterna är.
Således skulle den nya stadgan kunna inspirera till en filosofi som medlemsstaterna, eller några av dem, skulle kunna överföra till sina system.
Däremot anser vi att en mer omfattande stadga med rättigheter i unionen, av bindande karaktär för institutionerna men också indirekt för medlemsstaternas relationer med medborgarna, skulle kunna blanda bort korten vad beträffar relationerna union / medlemsstater.
Den skulle också kunna sätta subsidiaritetsprincipen i bakgrunden och skapa ett system där de olika planen - det nationella och det europeiska - på vilka dessa rättigheter verkar och värnas, uppenbarligen skulle överlappa varandra och därmed ge upphov till en farlig förvirring och möjligheten att en och samma princip tolkas på olika sätt.
En sådan situation skulle paradoxalt nog till slut stå i motsatsställning till den princip som stadgan om rättigheter i unionen grundar sig på, nämligen viljan att bättre värna och skydda de europeiska medborgarna.
