# ID: svediakorp-gov398089
# author: Marchiani (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 354
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Stadgan om grundläggande rättigheter är det senaste missödet i den beklagliga konstituerande utvecklingen av gemenskapslagstiftningen.
I själva verket är intresset för en sådan text självklar om man anser den som den möjliga inledningen till en europeisk konstitution; å andra sidan skulle den bli överflödig i det fall medlemsstaterna införlivar de nämnda rättigheterna i sin egen konstitution och sina rättstraditioner och bekräftar dem genom att ratificera internationella texter som Europakonventionen eller Allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter.
Man kan alltid tänkas sig lösningar för att förbättra tillämpningen av nuvarande texter men den teknokratiska karaktären i gemenskapskonstruktionen gör det fortfarande nödvändigt i dag att utarbeta en tilläggstext varigenom man svårligen kan undvika textens repetitiva karaktär.
Det som oroar mig mest är dock det innehåll som man avser att ge dessa rättigheter.
Vid just denna sammanträdesperiod diskuterar vi faktiskt betänkanden från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter som för oss presenterar en ytterst frisinnad vision av samhället.
Det är inte så mycket fråga om att försvara och främja de mänskliga rättigheterna som att göra rent hus med alla principer som våra samhällen grundas på och att ersätta dem med en individualistisk röra " utan Gud eller herre ".
Det finns i denna konstruktion grundstenar till en ny totalitarism där människan befinner sig ensam inför en gemenskapsförvaltning, lika avlägsen som opersonlig, de mellanliggande grupperna - och i synnerhet det viktigaste bland dem, familjen - som gradvis har blivit underminerad.
Vårt samhälle skall inte längre vara en gemenskap för framtid utan ett där " minoriteter " placeras sida vid sida och var och en med sina rättigheter och utan gemensamma skyldigheter.
Den slutsats jag drar av dessa texter är att en rättvis kamp de mänskliga rättigheterna har blivit en ideologisk leksak för oansvariga och egoister.
Det är dödsdomen för det gemensamma bästa och därutöver för själva livskänslan som de föreslår oss i dag, de som enbart intresserar sig för de mänskliga rättigheterna men har glömt vad som först och främst är människan och vad som är dess rötter och dess längtan.
