# ID: svediakorp-gov398079
# author: Bonde, Eriksson, Frahm, Krarup, Okking, Sandbæk, Schmid, Seppänen & Sjöstedt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 391
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Europaparlamentets betänkande om stadgan präglas av ett genomgående drag: Önskan om ett unionsmedborgarskap i en övernationell statsbildning, vare sig man gillar denna beteckning eller ej.
Denna tankegång skiljer sig radikalt från vår vision av en europeisk gemenskap.
Unionen är och skall även i fortsättningen vara en sammanslutning av stater.
Därför måste man kunna garantera att stadgan inte på något sätt innebär ett intrång i medlemsstaternas nationella författningar eller motsvarande bestämmelser om grundläggande rättigheter.
Detta innebär inte ett stöd för uppfattningen att makthavarna kan styra och ställa som de vill inom ett givet lands gränser, men det är ett uttryck för att de mänskliga rättigheterna just är universella och kräver universella instrument för sitt skydd.
Dessutom vill vi inte ha två uppsättningar med rättigheter på den europeiska kontinenten - en för medborgarna i EU-länder, en annan för medborgare i länder utanför EU.
Det är således av central betydelse att en eventuell EU-stadga inte påverkar utan snarare endast kräver att EU-länderna skall underteckna befintliga internationella konventioner och förklaringar om mänskliga rättigheter.
Det uppstår växande problem, när EU får fler och fler befogenheter som stat utan att ha några förpliktelser i förhållande till exempelvis den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.
Men vi anser inte att det är en lösning att EU ansluter sig till konventionen om mänskliga rättigheter som juridisk " person ", eftersom vi inte delar uppfattningen att EU har eller skall ha en speciell politisk och statsrättslig status.
Vi stöder inte heller den konstitutionella process som ratificerandet av en stadga ingår i.
Vi föredrar att det i fördraget fastslås att EU: s myndigheter respekterar Europadomstolens behörighet och domslut.
Denna rättspraxis gör det möjligt att fördöma en medlemsstats tvivelaktiga tillämpning av gemenskapsrätten.
EG-domstolens jurisdiktion skall inte omfatta områden som redan garanteras genom Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg eller andra internationella organ.
Om man finner att de befintliga konventionerna inte är tillräckliga, t.ex. därför att den biotekniska utvecklingen medför nya problem, så är det ett internationellt problem som man skall söka internationella lösningar av.
Det är inte en angelägenhet endast för EU, och vi måste i internationella fora söka en internationell, global konsensus.
Därför röstar vi emot betänkandet i dess helhet.
