# ID: svediakorp-gov397939
# author: Seixas da Costa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 495
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Denna fråga herr talman, har redan tagits upp mer än en gång i dag.
Vi måste förstå att särskilt frågan om Österrike, och frågan om Italien och Belgien, som nämns i frågan, skiljer sig från det som sägs i artiklarna 6 och 7 i Amsterdamfördraget.
Artikel 6 i Amsterdamfördraget - och detta är en mycket viktig punkt att nämna eftersom den handlar om nya frågor när det gäller fördragens innehåll - slår fast att unionen bygger på principer om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och för de grundläggande friheterna, liksom för rättsstaten.
Även om vi alla vet att Europeiska unionen inte har skrivit under Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, säger denna artikel att unionen respekterar de grundläggande rättigheterna, liksom Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
När det gäller artikel 7, som för övrigt är ett portugisiskt förslag som jag hade tillfälle att lägga fram i reflexionsgruppen vid den förra regeringskonferensen, så skapade den en speciell mekanism, och det är denna punkt som frågan handlar om, om sanktioner mot en medlemsstat som på ett allvarligt och permanent sätt kränker några av de principer som nämns i artikeln som föregår den, artikel 6.
Dessa sanktioner kan också leda till att medlemsstatens rättigheter som medlem av unionen upphävs.
Mekanismen härrör från något som redan föreslogs i Spinelliprojektet 1984, och gällde behovet att förebygga mot kränkning av de demokratiska principerna inom en medlemsstat, och särskilt mot sådana former som kan hota rättstatens principer.
De faktorer som Olivier Dupuis hänvisar till i sin fråga gäller inte - och det är viktigt att säga det - en kränkning av vilka principer som helst i fördragets artikel 6.
Artikeln får inte användas för inblandning i medlemsstaternas förvaltning av inrikes frågor, främst på det rättsliga området.
En kränkning av en princip i artikel 6 måste vara verifierad - och detta är också en viktig punkt, det är också skälet till att ingen mekanism har utlösts - av rådet efter ett förslag från en tredjedel av medlemsstaterna, eller på initiativ av Europeiska kommissionen efter ett positivt yttrande från parlamentet.
Detta förfarande utlöstes inte av någon av enheterna med initiativrätt, och enligt vår mening är inte situationen av sådan art att den går under artikel 7.
När det gäller rådets uttalande den 2 mars, upprepar jag, eftersom det var jag själv som föredrog uttalandet här i parlamentet, att det gjordes av ordförandeskapet, men för de 14 medlemsstaternas räkning, och naturligtvis är effekterna av detta uttalande och de beståndsdelar det innehåller angående relationerna med Österrike bara bilateralt knutna till varje medlemsstat.
Det binder inte rådet och det påverkar inte en fri och normal verksamhet i gemenskapsinstitutionerna i vilka alltså Österrike fortsätter att delta på ett fullvärdigt sätt.
