# ID: svediakorp-gov397933
# author: Seixas da Costa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 916
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(PT) Herr talman, ärade ledamöter!
Först av allt vill jag erinra om att Europeiska unionens medlemsstater spelade en mycket viktig roll under Beijingkonferensen 1995 och i utarbetandet av handlingsplattformen.
Efter antagandet av denna handlingsplattform har de europeiska institutionerna och medlemsstaterna aktivt arbetat med att tillämpa den på både nationell nivå och i Europeiska unionen.
När det gäller den specifika frågan om handel med kvinnor, som behandlas i kapitlet om våld mot kvinnor, är målen mycket tydliga.
De åtgärder som regeringarna i länderna för de regionala och internationella ursprungs-, transit- och mottagarorganisationerna, måste vidta är flera, och ledamoten pekar mycket rättmätigt på kränkandet av kvinnors säkerhet och värdighet i Europa genom hotet från denna handel.
Ni kan vara förvissad om att de övriga institutionerna arbetar mycket seriöst med denna fråga och att vissa åtgärder redan har vidtagits för att bekämpa denna handel, och jag skulle vilja ta upp dessa så kortfattat som möjligt.
För det första måste vi peka på att i november 1993 antog rådet för justitie- och inrikesministrarna en rad rekommendationer om människohandel till prostitution, vilka är ägnade att bekämpa denna handel.
Två år senare gjorde parlamentet detta till sin angelägenhet: förutom att ha antagit vissa resolutioner, har man också tagit fram ett betänkande och en specifik resolution om just människohandeln.
Kommissionen lade i sin tur fram sitt första meddelande om frågan om handel med kvinnor, och lanserade det så kallade Stop-programmet med ett årligt anslag på 6,5 miljoner euro 1996, det vill säga ett år direkt efter antagandet av Beijingplattformen.
Jag tycker det är viktigt att detta program inte underskattas, eftersom det bidrar till att finansiera många projekt och det har visat sig vara verkligen effektivt.
För det tredje organiserade kommissionen och internationella migrationsorganisationen i Wien redan 1996, en konferens med tvärvetenskaplig inriktning, där man samlade deltagare från medlemsstaterna, institutionerna, Europeiska unionen, den akademiska världen och från flera icke-statliga organisationer.
Det finns en rad slutsatser från detta arbete.
Slutligen antog rådet, också 1996, en gemensam åtgärd för att bekämpa människohandel och sexuellt utnyttjande av barn.
Under 1997 antog ministerkonferensen i Haag ministerförklaringen från Haag om de europeiska riktlinjerna angående effektiva åtgärder för att förebygga och bekämpa kvinnohandeln för sexuell exploatering.
Slutligen gjorde kommissionen 1998 ett nytt meddelande om nya åtgärder för att bekämpa kvinnohandeln.
Jag skulle också vilja påpeka att denna fråga behandlas regelbundet inom ramen för den transatlantiska dialogen, eftersom fenomenet likaledes berör länder som Kanada och Europeiska unionen, och begränsar sig inte till Europeiska unionens omedelbara närhet.
Vi anser att det är allt viktigare med åsiktsutbyte med andra mottagarländer, för att kunna göra en jämförelse eller utvärdering av fenomenet och gå över till en samling harmoniserade former för att kontrollera det.
Denna fråga har naturligtvis stått på den regelbundna dagordningen i kontakterna med länderna i Central- och Östeuropa, vilka är transitländer och till och med ursprungsländer för en stor del av denna handel.
På detta område bedrivs kampanjer som finansieras av Phare-programmet, några av dem med hjälp av internationella migrationsorganisationen.
Rådet önskar inte - jag vill att det står klart - kommentera siffran på 300 000 kvinnor som är offer för handeln i Europa, vilken har förts fram av den schweiziska utrikesministern.
Det finns inga så precisa statistiska uppgifter om denna fråga, för vi har att arbeta med siffror som är mycket svåra att få tag i, eftersom det gäller illegal invandring å ena sidan, och om svart arbete å den andra, och det är uppenbart att vi i utgångsläget anser denna siffra ganska tilltagen.
Vi tycker att det är nödvändigt att anstränga oss för att få en riktigare uppskattning av denna siffra, och vi får trots allt inte fastna för en uppskattning av detta slag som vi inte anser är välgrundad.
Hur som helst måste vi ta itu med problemet mycket seriöst, inte bara på grund av det antal personer det handlar om, utan också för att kvinnohandeln är en organiserad brottslighet som ökar kraftigt i hela världen, eftersom den skapar höga vinster med relativt små risker för handlarna.
En del av denna handel är av liten omfattning, men det finns stora företag och internationella nätverk som bedriver en sofistikerad och välorganiserad industri med politiskt stöd och ekonomiska resurser i ursprungs-, transit- och mottagarländerna.
Detta är skälet till att denna fråga måste angripas på högsta nivå, nämligen tillsammans med Förenta nationerna.
Ledamoten vet säkert att ett förslag till protokoll diskuteras nu, som är inriktat på att förebygga, stoppa och bestraffa handeln med människor, främst kvinnor och barn, vilket kommer att komplettera Förenta nationernas konvention mot den organiserade brottsligheten.
Därför antog rådet nyligen ett beslut som beviljar just kommissionen att förhandla fram detta protokoll.
Europeiska unionens medlemsstater spelar också en mycket aktiv roll i mötet med FN: s kommission om kvinnors status, som förbereder FN: s generalförsamlings specialmöte om kvinnor.
För att avsluta skulle jag vilja upprepa den betydelse rådet fortsätter att ge frågan om handel med barn och kvinnor och jag hoppas med det jag har sagt, ha lyckats lugna ledamoten litet mer, åtminstone när det gäller hur rådet arbetar med denna fråga.
