# ID: svediakorp-gov397925
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,848
# sentences: 66
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Tillåt mig först av allt att tacka er för det intresse som ni har visat för kommissionens förslag om ändring av direktiv 64 / 432 om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen.
Jag är särskilt tacksam mot Graefe zu Baringdorf för hans betänkande om detta förslag och mot ledamöterna i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling för deras stöd till de flesta av de ändringar som har föreslagits av kommissionen och för de ändringsförslag som inbegreps i utskottets ursprungliga betänkande.
Medlemsstaterna stötte på svåra handelsproblem vid genomförandet av de uppdaterade djurhälsoregler för handel inom gemenskapen som fastställdes i direktiv 64 / 432 och som trädde i kraft den 1 juli förra året.
För att underlätta övergången till de nya reglerna, föreslog kommissionen på grundval av artiklarna 37 och 152 i fördraget ändringar av direktivet, vilka inbegriper övergångsåtgärder för att lösa de mest akuta handelsproblemen, mindre rättelser och klargöranden i tilläggen samt ett allmänt bemyndigande för kommissionen att fastställa övergångsåtgärder i enlighet med det nya kommittéförfarande som anges i förslaget.
Europaparlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling enades om två ändringsförslag framlagda av Graefe zu Baringdorf till kommissionens förslag.
I det första ändringsförslaget begärs att medlemsstaterna skall se till att direktivet tillämpas fullt ut samt att medlemsstaterna och kommissionen skall kontrollera tillämpningen.
Med det andra ändringsförslaget strävar man efter att begränsa tillämpningsperioden för övergångsåtgärder till två år.
Kommissionen kan gå med på dessa ändringsförslag 1 och 2 och måste därför motsätta sig Aurois ändringsförslag, i vilket det begärs att alla övergångsåtgärdernas skall tas bort.
Jag beklagar emellertid att jag inte kan godta det skriftliga ändringsförslaget 3, som Graefe zu Baringdorf lade fram i förra veckan.
Med detta vill man ändra kommittéförfarandet, genom att föreslå att det för genomförandeåtgärder som hänför sig till artikel 37 skall införas ett förvaltningsförfarande med granskningsrätt.
Detta strider klart och tydligt mot artikel 2 i rådets beslut 99 / 468 om kommittéförfaranden, som föreskriver föreskrivande kommittéer i djurhälsofrågor, och det verkar som om det kanske inte godtas av Graefe zu Baringdorf, efter ingående diskussioner med mitt kabinett, att detta är ståndpunkten.
Men det är inte omöjligt att Graefe zu Baringdorf har misstolkat kommittéförfarandet och att han har för avsikt att ändra det igen under detta plenum.
Låt mig uttrycka min förvåning och oro över detta.
Jag beklagar att jag inte kan godta ert nya ändringsförslag, med vilket artikel 17 och 17 a ersätts med en enda ny artikel som omfattar hela kommittéförfarandet.
Med ändringsförslaget införs en föreskrivande kommitté med granskningsrätt för parlamentet, och jag citerar från det brev som han skickade mig: " När det rör sig om ett medbeslutandeförfarande baserat på artikel 251, artikel 8 därav " - det vill säga artikel 8 i rådets beslut 99 / 468 om kommittéförfarande.
Jag kan försäkra er om den betydelse som jag tillskriver parlamentets roll i lagstiftningsprocessen, särskilt när det gäller kommittéförfaranden i medbeslutandeförfarandet.
Det övergripande målet är att nå snabba och effektiva resultat för att omvandla politik till rättsakter.
Ramen för kommittéförfaranden fastställs klart och tydligt i det ovannämnda rådsbeslutet.
Granskningsrätt för parlamentet föreskrivs för områden som hänför sig till medbeslutande, det vill säga till artikel 8.
Det ändrade direktivet 64 / 432 baseras på artiklarna 37 och 152 i fördraget.
Den nya bestämmelsen om genomförandebefogenheterna för kommissionen att fastställa övergångsåtgärder kan ha en direkt effekt på folkhälsan.
Detta är anledningen till att kommissionen, i det här fallet, föreslår artikel 17 a, som hänvisar till en föreskrivande kommitté med granskningsrätt för parlamentet.
Jag hänvisar er till artikel 3 i det aktuella direktivet, som ändrar artikel 16 i originalet, där det står följande: " Om det är nödvändigt att underlätta övergången till den nya ordningen enligt detta direktiv, får kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 17A, besluta om övergångsåtgärder som kan tillämpas under en period på högst tre år. ".
Det här är, och jag har fått råd av den juridiska enheten, det bästa sättet att handskas med saken.
I varje situation då man i en grundläggande rättsbestämmelse föreslår en ändring med ett kommittéförfarande, måste i den grundläggande bestämmelsen det aktuella kommittéförfarandet anges.
Det är anledningen till att förfarandet måste fastställas ganska tydligt i varje enskild bestämmelse i vilken en sådan ändring föreslås.
I den befogenhet som ges till kommissionen att ytterligare förlänga tidsperioden i artikel 3 fastställs därför tydligt artikel 17 a som lämplig artikel för detta, vilket omfattar artikel 8 i rådets beslut från i juni förra året och därigenom ger parlamentet fulla granskningsbefogenheter när det rör sig om sådana förslag.
När man i den nuvarande versionen av 64 / 432 hänvisar till artikel 17, åsyftas genomförandeåtgärder som avser djurhälsa, det vill säga genomförandeåtgärder som baseras på artikel 37 och som inte är av intresse för, eller som i ett fåtal fall är av mycket litet intresse för, folkhälsan.
Av den anledningen bör dessa åtgärder inte vara föremål för parlamentets granskningsrätt.
Sådana åtgärder avser till exempel godkännande av förfaranden vid och platser för rengöring och desinficering, utformning av sjukdomsrapportering, godkännande av uppsamlingscentraler, definition av tilläggsgarantier för medlemsstater som är fria från sjukdomar som inte är överförbara till människor, som till exempel smittsam rinotrakeit hos nötdjur eller överförbara gastroenteriska sjukdomar hos grisar.
Jag skall säga några saker om följderna av det föreslagna ändringsförslaget för den institutionella balansen.
Kommissionens genomförandebefogenheter fastställs i artikel 202, punkt 3, i EG-fördraget i samverkan med rådets beslut 99 / 468, som jag tidigare hänvisade till och som är det rådsbeslut som fastställer lämpliga kommittéförfaranden.
Detta system är tydligt avsett att exakt definiera respektive roll för den verkställande och den lagstiftande makten i det grundläggande lagstiftningsinstrumentet.
Följaktligen måste det i den grundläggande rättsakten redan från början klargöras vilka genomförandeåtgärder som baseras på medbeslutandeförfaranden, det vill säga på artikel 152, och vilka bestämmelser som inte har som direkt syfte att skydda folkhälsan och som därför inte skall vara föremål för parlamentets granskningsrätt.
Förfarandet måste klargöras i den grundläggande rättsbestämmelse som skall ändras med kommittéförfarande.
Varje formulering som lämnar utrymme för förhandlingar från fall till fall skulle äventyra den delikata institutionella balansen och dessutom allvarligt undergräva öppenheten.
Den formulering som föreslås i det nya ändringsförslaget, om det föreskrivande förfarandet med granskningsrätt, och jag citerar, " när det rör sig om medbeslutandeförfarandet baserat på artikel 251, artikel 8 därav " leder till juridisk osäkerhet och ligger inte i linje med den överenskomna tillämpningen av rådets beslut om kommittéförfaranden.
Jag citerar från det dokument som Graefe zu Baringdorf har cirkulerat denna eftermiddag, i vilket han signalerar sin avsikt att lägga fram ändringsförslaget i detta skede.
Han säger: " Jag anser det inte vara nödvändigt att inbegripa två nästan identiska hänvisningar till kommittéförfarandet bara för att säkerställa att Europaparlamentet inte begär rättigheter som det inte har. "
Tillåt mig att försäkra er om att det inte är min avsikt, när jag åberopar dessa två förfaranden - artiklarna 17 och 17 a -, att säkerställa att Europaparlamentet inte ber om rättigheter som det inte har.
Jag är helt och hållet positiv till medbeslutandeförfarandet, och jag är helt och hållet positiv till kommittéförfarandena.
Jag är helt och hållet positiv till uppfattningen att parlamentet skall ha full rätt att granska kommissionens förslag när Europeiska unionens rättsliga strukturer, det vill säga fördraget och direktivet, tillåter detta.
Att avvika från det är att riskera en process i EG-domstolen, någonting som jag måste undvika.
Dessutom måste jag svara Graefe zu Baringdorf och säga att de två, som han beskriver dem, nästan identiska hänvisningarna till kommittéförfarande i själva verket inte är identiska.
De är ganska olika och måste behandlas var för sig.
Det är dock i alla institutionernas intresse att förfarandena är tydligt definierade och fullständigt öppna för insyn.
Dessutom, om vi antar ändringsförslaget, skulle det innebära att lagstiftningsförfarandet fördröjs ytterligare; detta skulle annars kunna avslutas efter denna första behandling.
För att sammanfatta vill jag bekräfta att jag godtar Graefe zu Baringdorfs ändringsförslag 1 och 2, men inte det ändringsförslag om kommittéförfarande som han har lagt fram denna eftermiddag.
Följaktligen kan jag inte godta Aurois ändringsförslag heller.
Jag skall övergå till att svara på de enskilda frågor som har tagits upp av talare denna eftermiddag.
Till att börja med, angående de saker som Graefe zu Baringdorf tog upp och som jag ännu inte har behandlat, tar han upp den långa prosatexten och att det finns en överenskommelse med rådet om att den skall vara kortare.
Ni har naturligtvis helt rätt i fråga om detta.
Överenskommelsen med rådet nåddes emellertid efter det att den ursprungliga versionen av denna dokument hade utarbetats.
Det är av den anledningen det har getts denna form.
Det föregår överenskommelsen.
Det kommer att ändras automatiskt på det sätt som förutses i överenskommelsen med rådet.
Den oro som ni hyser beträffande detta kommer att skingras automatiskt i överensstämmelse med överenskommelsen.
Ni menade också att förfarandet kommer att förkortas om kommissionen samtycker till ert förslag.
Som svar på det skulle jag vilja säga att om detta ändringsförslag dras tillbaka av Graefe zu Baringdorf, mot bakgrund av vad jag har sagt här denna eftermiddag, är det också sant att säga att förfarandet kommer att förkortas och att frågan kan klaras av i första behandlingen.
Det finns en betydande risk att saken går till andra behandling, om frågan drivs vidare på detta sätt och om rådet röstar i enlighet med det förslag som har lagts fram av kommissionen, vilket skulle innebära ytterligare förseningar.
Det har kommit till min kännedom så sent som i dag, vid överläggningar med ledamöter i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, att det finns en oro som jag inte kände till: en oro över interaktionen mellan artiklarna 37 och 152.
Jag har klargjort att jag är beredd att svara snabbt på varje inbjudan som utskottet kan tänkas vilja ge mig om att diskutera den viktiga konstitutionella frågan om interaktionen mellan artikel 37 och artikel 152.
Jag säger det samtidigt som jag uppmanar Graefe zu Baringdorf att noga överväga, i ljuset av vad jag just har sagt, att dra tillbaka detta ändringsförslag, med hänsyn till de stora juridiska svårigheter som är förknippade med det.
Som svar till Hyland och Doyle, som båda bekymrar sig om testfrågan, vill jag säga att jag har noterat vad de båda har sagt beträffande detta och att jag kommer att undersöka saken på lämpligt sätt.
