# ID: svediakorp-gov397907
# author: Ludford (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 423
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Syftet med Dublinkonventionen och Eurodac är att en enda medlemsstat skall ges ansvaret för att granska en asylansökan, och motiveringen bakom den föreslagna förordningen är att det finns ett behov av att utvidga bruket att ta fingertryck till vissa grupper av illegala invandrare, med det angivna skälet att ett betydande antal av dessa med stor sannolikhet har begärt asyl tidigare eller har för avsikt att göra det.
Problemet är att vissa inte har gjort det och inte heller kommer att göra det, så det betyder att man med den föreslagna förordningen går längre än de strikta formuleringarna i Dublin, genom att man gissar eller räknar med att en asylansökan kommer att existera i framtiden.
Dublinkonventionen utgör följaktligen, för att citera den särskilda kommittén om Europeiska gemenskaperna i Storbritanniens överhus, en ostadig grund för att bygga ett system för insamling och utbyte av fingeravtrycksinformation om personer som ännu inte har lämnat in och som kanske inte kommer att lämna in någon asylansökan.
Det är en rättsligt osäker grund för lagstiftning, och det gör mig bedrövad.
Dessutom är definitionen av de illegala invandrare som förordningen kommer att gälla för otydlig.
Det begärs att medlemsstaterna skall ta fingeravtryck på alla tredjelandsmedborgare över 14 år som grips i samband med att personen i fråga på ett oriktigt sätt passerar landets gräns - det är inte särskilt exakt.
Att tvingas lämna fingeravtryck innebär ett allvarligt intrång i privatlivet, och sådana kravs förenlighet med Europakonventionen om mänskliga rättigheter måste noggrant undersökas.
Jag är inte säker på att så verkligen har skett.
Det finns också oro i fråga om dataskyddet, vilket är anledningen till att parlamentet ville utvidga bestämmelserna om borttagande av information att gälla även för exempelvis de personer som beviljas någon slags rättslig status att stanna kvar i en medlemsstat, även om det inte är full flyktingstatus.
Det gläder mig att se att parlamentets krav på att informationen skall tas bort när en person har fått en subsidiär eller temporär form av skydd finns med i det ändrade förslaget, men jag skulle vilja fråga om detta skulle omfatta till exempel - i det system som jag känner bäst - Storbritanniens ovanliga tills vidaremodell.
Avslutningsvis, herr talman, oavsett vilket motiveringen är för att utvidga användningen av fingeravtryckssystemet Eurodac till vissa grupper av illegala invandrare, är jag personligen inte övertygad om att detta förslag är juridiskt vattentätt.
Är rådet och kommissionen så totalt övertygade?
