# ID: svediakorp-gov397905
# author: Seixas da Costa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 741
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
När det gäller de frågor som har ställts tänker jag svara mycket direkt, för att undvika att några tvivel uppstår angående rådets ståndpunkt, och jag tycker att det är viktigt att detta står klart.
Beträffande tillämpningsområdet för Eurodac-systemet vill jag erinra om att artikel 1 i förslaget till förordning om skapandet av detta system är mycket tydligt, och jag skall läsa texten: " Ett system, kallat " Eurodac ", skapas, vars syfte skall vara att bistå med att fastställa vilken medlemsstat som enligt Dublinkonventionen, som enligt Dublinkonventionen ", jag upprepar det " är ansvarig för prövning av en ansökan om som inges i en medlemsstat och att i andra aspekter underlätta tillämpningen av Dublinkonventionen enligt denna förordning ".
Detta är det enda och exklusiva syftet med denna förordning, vilken är en förordning i form av ett instrument för Dublinkonventionen och går inte längre än detta syfte.
När det gäller Europeiska kommissionens roll, fastställer artikel 3 i förslaget tydligt skapandet av en central enhet vid kommissionen.
Kommissionen har för övrigt, enligt vad vi erfar, redan börjat arbeta med detta, och förberedelserna för en central enhet pågår.
Beträffande Europaparlamentets roll skulle jag vilja klargöra vad som bara kan vara en missuppfattning, och jag vill klart slå fast att rådet inte under några omständigheter har motsatt sig alla parlamentets ändringsförslag, eller begärt att kommissionen skulle lägga fram nya förslag.
I själva verket har några av parlamentets ändringsförslag tagits med i texten till förslaget till förordning, något som bör understrykas.
Jag tillåter mig också att erinra om att alla förslag från rådet (rättsliga och inrikes frågor) har lagts fram för bedömning i detta parlament, vilket för övrigt vid tre tillfällen har uttalat sig i frågan: den 15 januari 1998, den 18 mars 1999 och den 11 november 1999.
Vi har ännu inte kunnat uppnå enhällighet i rådet, vilket ni känner till och av skäl som går litet utanför detta ämne och som handlar om andra omständigheter av politisk natur, angående det nya förslag som skall läggas fram för behandling i detta parlament.
Vi hoppas att detta kan ske snart, kanske under just det portugisiska ordförandeskapet.
När det gäller andra frågor som har tagits upp här så gäller den första frågan om minimiålder för att ta fingeravtryck, vilken har fastställts till 14 år.
Vi inser att det finns en oro i denna fråga, men jag skulle vilja säga att detta kommer ur en praxis som medlemsstaterna följer vilken i vissa fall gör det möjligt att ta fingeravtryck på barn som är yngre än 14 år.
Jag skulle också vilja betona en viktig aspekt som troligen inte har beaktats när vi talar om denna åldersgräns: det är att det är ett alltmer ökande antal asylsökningar kommer från minderåriga, varför dessa situationer behöver övervakas, och de måste övervakas under detta beskydd av teknisk natur.
Angående frågan om övervakning från parlamentets och domstolarnas sida, anser jag att det som står i avdelning IV i Amsterdamfördraget är tillräckligt belysande angående vad detta beskydd från parlamentets sida innebär och vad som tillkommer domstolen angående detta problem.
Beträffande skyddet av privatlivet, anser jag att det är tillräckligt garanterat genom bestämmelserna i artikel 18 i förslaget till förordning, och jag skulle vilja peka på att den för övrigt också hänvisar till de rättigheter som redan är fastställda i direktiv 95 / 46.
Dessutom och som resultat av artikel 1 i förslaget till förordning - det är också mycket viktigt att det sägs och upprepas här -, är det uppenbart att tillämpningen av Eurodac hela tiden skall vägledas av de principer som är fastställda i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och i FN: s konvention om barns rättigheter.
Jag anser att dessa faktorer gör att vi kan slå fast att det handlar om ett säkert system, om ett system som inte innehåller faktorer som hotar medborgarnas rättigheter.
Men vi måste förstå att skapandet av ett antal mekanismer i Europeiska unionen för att reglera dessa frågor angående asylsökningar måste vara föremål för en strängt teknisk hantering utan att detta kan tolkas som att det samtidigt skulle innebära en förlust av medborgerliga rättigheter.
