# ID: svediakorp-gov397895
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,865
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman!
Som min kollega Chris Patten tydligt påpekade, är det min uppgift att framföra kommissionens ståndpunkt om de två andra betänkanden som behandlas denna eftermiddag: betänkandet Haarder och betänkandet Ludford.
Först och främst skulle jag vilja säga att kommissionen delar Europaparlamentets ståndpunkt, dvs. att den nya rättsliga situation som har uppkommit i och med Amsterdamfördraget ger unionen ökade befogenheter och ansvar i fråga om de mänskliga rättigheterna.
I det sammanhanget gläder sig kommissionen åt Europeiska rådets initiativ att utarbeta en stadga om de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen, vilken kommer att göra dessa rättigheter mer synliga, och även skapa, hoppas jag, en större rättssäkerhet, åtminstone om - vilket parlamentet önskar och, som jag redan nämnt, kommissionen - denna stadga blir ett bindande juridiskt instrument under rättsväsendets överinseende.
Mot den bakgrunden och i egenskap av kommissionsordförandens personlige företrädare inom det konvent som har i uppdrag att utarbeta denna stadga, ämnar jag försvara ståndpunkten att stadgan också skall omfatta medborgare från tredje land som lagligen bor på medlemsstaternas territorium.
Kommissionen konstaterar för övrigt med tillfredsställelse att våra och Europaparlamentets ståndpunkter i fråga om stadgans karaktär och innehåll ligger mycket nära varandra.
Det gäller den debatt vi hade i går om betänkandet Duff och Voggenhuber och det gäller också slutsatserna i betänkandet Haarder, som jag vill ge mina varma gratulationer.
Kommissionen delar angelägenheten om att man bör handla och inte endast ägna sig åt retorik, att man ger de normer som tillämpas i fråga om mänskliga rättigheter en viss samstämmighet, såväl av nationella domstolar som av domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg eller Europeiska gemenskapernas domstol.
I det avseendet är det vår uppfattning att Europeiska unionens anslutning till den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna med säkerhet kan tydliggöra den rättsliga hierarkin och ge en extern överinsyn av gemenskapsrätten, vilket för övrigt redan gäller för medlemsstaternas rättsordning.
I våra ögon, jag upprepar det, är denna anslutning inte oförenlig med en bindande stadga om de grundläggande rättigheterna.
När det gäller innehållet i betänkandet av Haarder kommer jag framför allt att koncentrera mitt bidrag till debatten om de sektorer som direkt lyder under mitt ansvarsområde inom kommissionen.
Jag tror att slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors erbjuder en mycket tydlig politisk ram för Europeiska unionens politik i fråga om respekt för och främjande av invandrares rättigheter i bred bemärkelse.
Stats- och regeringscheferna betonade att den politik inom området för invandring och asyl som gemenskapen skall utveckla med Amsterdamfördraget som grund, bör vila på principer som är tydliga för medborgarna och som erbjuder garantier för dem som söker skydd i Europeiska unionen eller ber om att få tillträde till dess territorium.
I ordförandeskapets slutsatser definieras dessutom de fyra pelare som skall ligga till grund för den framtida gemensamma europeiska politiken i asyl- och invandringsfrågor: ett partnerskap med ursprungsländerna, en gemensam europeisk asylordning, en rättvis behandling av medborgare från tredje land och en mer effektiv förvaltning av invandringsströmmarna.
Jag skulle framför allt vilja betona Europeiska unionens behov av att anta en övergripande invandringsstrategi i vilken man tar itu med de politiska aspekterna, de mänskliga rättigheterna och utvecklingsfrågor i ursprungs- och transitländer och -regioner; och av att bekämpa fattigdomen, förbättra livsvillkor och sysselsättningsmöjligheter, förebygga konflikter, befästa demokratiska stater och respekten för de mänskliga rättigheterna, inbegripet minoriteters rättigheter.
Jag vill åter bekräfta att unionen och medlemsstaterna fäster stor vikt vid den obetingade rätten att begära asyl på grundval av en fullständig och övergripande tillämpning av Genèvekonventionen.
Jag vill också framhålla ambitionen att utveckla en handlingskraftig politik för en integrering av de medborgare från tredje land som bor lagligt på unionens medlemsstaters territorium.
Slutligen måste man erkänna att dessa åtgärder krävs för att garantera den sociala freden i medlemsstaterna, men att det också fordras en stärkt bekämpning av den illegala invandringen och ett garanterat rättsskydd för dem som faller offer för de kriminella nätverk som organiserar denna typ av invandring, och då särskilt uppmärksamma kvinnors och barns rättigheter.
Jag delar således föredragandens angelägenheter och, hoppas jag, parlamentets.
För att bemöta era och våra angelägenheter och Tammerforsmandatets krav, vill kommissionen uppmärksamma er på det faktum att vi under år 2000 ämnar lägga fram alla viktigare instrument för asylpolitiken för parlamentet och rådet: gemensamma förfaranden, en revidering av Dublinkonventionen samt det slutliga Eurodac-instrumentet.
Samtidigt har kommissionen för avsikt att i höst presentera ett meddelande om invandringspolitiken i Europeiska unionen för parlamentet.
Vi tror att man måste gå tillbaka till meddelandet från 1994 och aktualisera strategin för de frågor som hänger samman med unionens invandringspolitik, mot bakgrund av rådets slutsatser från Tammerfors.
Ärade ledamöter!
När det gäller de rättsliga tjänsternas otillräcklighet, vilket har betonats under debatten, räknar kommissionen inte med att ta itu med vissa av dessa teoretiska och praktiska frågor, som för övrigt är mycket intressanta, såsom strukturen på karriärvägarna inom nationella rättsliga myndigheter eller rättsprocessernas längd i vissa medlemsstater, eftersom jag tror att man framför allt måste respektera subsidiaritetsprincipen i den här frågan och erkänna att det är varje medlemsstats sak att välja mellan centrala alternativ.
Kommissionen vill i det avseendet betona att en grönbok om rättshjälp utgör ett bra bidrag till kravet på att fastställa gemensamma regler för skydd av åtalade, garantin om tolknings- och översättningshjälp i gränsöverskridande processer samt upprättandet av ett mer övergripande program för ett ömsesidigt erkännande av juridiska beslut.
När det gäller civilrätt anser vi att en överföring av flera civilrättsliga instrument till gemenskapspelaren vore ett effektivt sätt att garantera att de mänskliga rättigheterna verkligen skall kunna avgöras rättsligt.
Kommissionen har redan föreslagit att alla befintliga och icke gällande konventioner skall överföras till gemenskapspelaren, bland annat de som rör vidarebefordran av dokument, Brysselkonventionen II samt konventionen om konkurser.
Vi har också föreslagit att den mycket viktiga Brysselkonventionen från 1968, om civil- och handelsrättsliga besluts behörighet, erkännande och verkställande, skall göras om till en förordning.
Alla dessa instrument granskas för närvarande av rådet.
Även Förenade kungariket och Irland har beslutat att ansluta sig till medlemsstaterna, och Danmark, som inte har samma möjlighet att delta i det civilrättsliga samarbetet, söker också efter lösningar som nu studeras.
När det slutligen gäller de kapitel som avser barns och kvinnors rättigheter, tror jag mig kunna erinra kammaren om att kommissionen och jag själv har åtagit oss att till årets slut presentera ett åtgärdspaket om de här frågorna, även om de framför allt är ämnen som faller under medlemsstaternas behörighet.
Syftet med dessa åtgärder är att gå längre än vad den gemensamma aktionen från 1997 gjorde.
De kommer att avse definitioner, anklagelser och sanktioner som rör kampen mot människohandel för sexuellt utnyttjande och mot sexuellt utnyttjande av barn.
För att övergå till Ludfords betänkande, välkomnar jag verkligen detta tillfälle att svara på parlamentets betänkande om rasism och främlingsfientlighet.
Unionens åtagande att stödja grundläggande rättigheter och att bekämpa diskriminering klargjordes tydligt i Amsterdamfördraget, och detta utgör, för mig, en avgörande utveckling för det europeiska budskapet.
Med artikel 7 i Fördraget om Europeiska unionen införs nya befogenheter att agera i händelse av allvarliga och ihållande brott mot grundläggande rättigheter av en medlemsstat.
I artikel 13 i EG-fördraget föreskrivs åtgärder för att bekämpa diskriminering på grundval av kön, religion eller övertygelse, handikapp, ålder, sexuell läggning och - vilket är av störst betydelse för oss i dag i denna debatt - ras eller etniskt ursprung, där vi (för att klargöra den fråga som Brie ställde) inbegriper kampen mot antisemitism.
Många krafter samverkade för att nå en överenskommelse om artikel 13 vid den senaste regeringskonferensen, vilket rådets företrädare redan har påmint oss om, och kommissionen är fast besluten att hedra åtagandet i fördraget om ett samhälle fritt från diskriminering.
Det var anledningen till att vi lade fram vårt förslagspaket om bekämpning av diskriminering bara två månader efter det att vi tillträdde vårt ämbete förra året.
Mitt budskap i dag, i uppföljningen av Ludfords betänkande, är att vi fortfarande hoppas att parlamentet kommer att prioritera att lämna sina synpunkter på detta paket, så att vi kan anta de två direktiven och åtgärdsplanen i slutet att innevarande år.
Men jag tror dessutom att det på många håll finns en växande insikt om behovet av europeiska åtgärder mot rasism.
Jag tror att det är därför vi i artikel 13-förslagen kan gå framåt med större steg när det gäller rasdiskriminering än när det gäller de andra frågorna.
Vi kände att det var politiskt möjligt.
Vi hoppas uppriktigt att verkligheten inte kommer att krossa våra förhoppningar.
Som ni känner till består det förslagspaket som kommissionen har lagt fram av två direktiv och ett åtgärdsprogram.
De två förslagen till direktiv erbjuder en rättslig ram för lagligt tillämpliga rättigheter, inbegripet bestämmelser om ett antal nyckelfrågor, som till exempel skydd mot trakasserier, utrymme för positiva åtgärder, lämplig ersättning och genomförandeåtgärder.
De föreslagna direktiven kompletteras av ett förslag till åtgärdsprogram.
Vi vet att det, för att bekämpa diskriminering, krävs praktiska åtgärder för att nå ut till folk och bidra till att förändra diskriminerande attityder och diskriminerande uppträdande på fältet.
Att få medlemsstaterna att anta paketet mot diskriminering är nu vår högsta prioritet.
Även om det är viktigt, är artikel 13-paketet bara en del av en fortgående process för att utveckla nya metoder att bemöta rasdiskriminering.
Unionen är fast besluten att strömlinjeforma kampen mot diskriminering på grundval av ras eller etniskt ursprung, och vi anordnade nyligen en stor konferens om denna fråga.
Vi har för avsikt att även i fortsättningen driva processen framåt, med hjälp av strukturfonderna, ramprogrammet för forskning, den europeiska sysselsättningsstrategin, det nya Equal-initiativet och det nya sociala åtgärdsprogrammet, som vi hoppas anta i sommar.
Vår avsikt är att använda alla dessa instrument för att bekämpa diskriminering, och som ni känner till har även arbetet med den europeiska stadgan om grundläggande rättigheter påbörjats.
Parlamentet spelar en nyckelroll i detta hänseende.
Det är av högsta vikt för kommissionen att parlamentet bidrar till den ökande aktivitet som omger dessa förslag genom att lämna sina åsikter om paketet så snart som möjligt och genom att delta fullt ut i arbetet med att utforma stadgan om grundläggande rättigheter.
Jag skall avsluta som jag startade: Stadgan kommer att vara ett uttryck för den höga prioritet som unionen som helhet ger kampen mot rasism och diskriminering samt skyddet av mänskliga rättigheter.
Jag hoppas uppriktigt att vi, under vår debatt om denna fråga nästa år, kommer att gratulera oss själva till att med stadgan ha fått ett nytt verktyg med vilket vi kan bekämpa rasism och främlingsfientlighet i unionen.
