# ID: svediakorp-gov397889
# author: Seixas da Costa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,336
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade ledamöter!
Jag skall försöka att inte bli så lång i detta inlägg.
Jag anser att debatten i dag varit av största betydelse och att de olika ståndpunkter som har uttryckts i behandlingen av de olika betänkandena bidrar med några intressanta frågor, en del av dem är ganska polemiska, andra betonar motsägelsefulla aspekter, en del har ibland varit överens om formen, men troligen inte med innehållet.
Hur som helst anser jag att de fyra betänkandena som i sin helhet är av största betydelse och tar upp problem som är mycket aktuella för oss alla, speciellt i en tid då Europeiska unionen, både på inrikes- och utrikesnivå, är inriktad på att ge innehåll åt och understryka en samling grundläggande värden som i grunden är ingredienser som kan ligga till grund för unionens egen politik.
Vi anser att det är omöjligt att fördjupa frågan i Europeiska unionen om vi inte är beredda, även hos oss, att ge en gemensam modell av principer och se till att dessa principer också blir den viktiga grunden i vår egen utrikes projektion.
Jag sade utrikes projektion och jag sade intern dimension.
Vi har talat mycket här i dag, direkt eller indirekt, om den hållning som intagits gentemot Österrike, och detta har emellanåt skett relativt känslomässigt, jag skulle till och med vilja säga på ett förståeligt känslomässigt sätt, från personer från detta land.
Då det portugisiska ordförandeskapet, Portugals premiärminister, å Europeiska unionens 14 länders vägnar uttryckt dess ståndpunkt för de bilaterala förbindelserna med Österrike, skulle jag vilja att följande står helt klart: vi har ingen negativ kritik mot hur Österrike har skött sig på det internationella planet och särskilt inte av hur det har uppfyllt sina plikter och skyldigheter inom ramen för Europeiska unionen.
Denna punkt är obestridlig: Österrike är ett land som har uppfyllt sina åtaganden i Europeiska unionen.
Men vi måste förstå en sak, och det är avgörande för hur vi skall se på den europeiska situationen: vi är alla österrikiska medborgare.
I dag, i Europeiska unionen, är medborgarskapet ett europeiskt medborgarskap.
Den österrikiska medborgaren är portugisisk medborgare.
En portugisisk medborgare är österrikisk medborgare.
Det finns inga frågor som är det egna landets när vissa ideologiska och vissa politiska krafter propagerar för och förespråkar en viss typ av ideologi, även om de sedan eventuellt, av taktiska skäl, kan backa vad gäller vissa åsikter.
Man kan inte anse detta vara likgiltigt för de övriga länderna.
I dag arbetar vi på ett europeiskt område, ett gemensamt område som också försöker följa en samling grundprinciper varav många understryks i de betänkanden vi debatterar här.
Vi måste ha ett europeiskt perspektiv på dessa frågor och vi kan inte systematiskt fly undan med subsidiariteten som alibi, och säga oss att dessa frågor är av nationell karaktär, och att det handlar om inblandning i ett visst lands inre angelägenheter.
Det är inte sant.
Som jag sade, de österrikiska inrikesfrågorna är Europeiska unionens inrikesfrågor.
När vi säger att agerandet på den österrikiska politikens område måste följa de grunder och principer som Europeiska unionen försvarar, och Österrike också har lovat försvara i Europeiska unionen, anser vi inte att vi blandar oss i de inre angelägenheterna.
Oberoende av de känslomässiga frågorna och givetvis de effekter denna typ av situationer kan få, anser vi att det är nödvändigt att göra en djup reflektion om vad denna åtgärd innebär, en åtgärd som fått en bilateral dimension - det är lämpligt att säga det -, och som är en åtgärd, låt oss vara tydliga, för en förebyggande politik.
Vi tror att den förebyggande politiken kanske är den bästa formen för att i framtiden undvika dessa sjukdomar, och särskilt att gamla andar återuppstår i Europa.
När det gäller yttre förbindelser, fru talman, ärade ledamöter, anser vi att Europeiska unionen i dag har en ram som redan är fylld med de värden som en fördjupning, framför allt genom dessa betänkanden, helt visst kommer att garantera och förbättra.
Här finns flera frågor som är uppenbart kontroversiella.
Det finns flera områden som har fått olika tolkningar.
När vi talar om rasism och att vi alla är emot rasism, en mening som är enhälligt accepterad av alla i denna kammare, vet jag inte om vi verkligen är eniga, om vi alla är för konkreta åtgärder för att bekämpa rasismen.
När vi alla säger oss vara emot främlingsfientlighet vet jag inte om vi alla accepterar aktiva integrationsåtgärder för utländska medborgare i Europeiska unionen och skyddsåtgärder för dessa medborgarna på unionens område.
Vi kommer för övrigt att få se ett intressant prov.
Detta prov kommer att vara stadgan om grundläggande rättigheter för unionens medborgare.
Om det inom unionen finns en vilja att denna stadga skall utvidgas till att omfatta utlänningar som bor i unionen ger vi en signal om att vårt agerande mot främlingsfientligheten börjar redan i vår eget hus och inleds redan genom de åtgärder som vi själva beslutar att tillämpa på inrikespolitisk nivå.
Jag skulle dessutom vilja säga att när det gäller icke-diskriminering, och de olika former av diskriminering som de olika betänkandena tar upp, finns det uppenbart en uppsjö olika åtgärder.
Vi vet att det även i våra länders egna lagstiftningar finns stora skillnader i hanteringen av vissa av dessa frågor.
Men jag tror också att det sätt dessa frågor tas upp på i denna kammare, det sätt som betänkandena hjälper oss att diskutera dessa problem, ruskar om det kollektiva medvetandet och utgör en viktig faktor för att vi skall kunna fortsätta att fördjupa diskussionerna om denna typ av frågor.
Ett arbete som inte bara ligger på regeringarna, ett arbete som ligger lika mycket på icke-statliga organisationer, sociala och politiska lobbygrupper.
Frågan bör ligga kvar på vår dagordning och det är skälet till och det viktiga med denna debatt.
Slutligen, och för att avsluta mitt inlägg, skulle jag vilja peka på den åtgärdssamling som redan det förra europeiska rådet tog fram i denna fråga, de olika gemensamma åtgärderna som genomfördes.
Bland annat togs en samling initiativ fram i samband med Europaåret mot rasism 1997; och jag skulle vilja betona en mycket viktig faktor, och som vi nog ännu inte har redovisat helt: vad Amsterdamfördraget innehåller i denna fråga.
Det var inte lätt att enas: när vi förhandlade om Amsterdamfördraget, och jag deltog i dessa förhandlingar, var det svårt att enas kring att ta med den åtgärdssamling som i dag finns med i artiklarna 6 och 7.
Troligen är det, i enlighet med nuvarande erfarenhet, lämpligt att förbättra den som finns där, det vore lämpligt att förbättra denna uppställning.
Vi får se om vi under regeringskonferensen kan finna en enhällighet som innebär framsteg i denna fråga.
Men jag skulle också vilja peka på vikten av en händelse - som symboliskt nog kommer att äga rum i Wien den 8 april - vilket är invigningen av Europeiska övervakningscentrumet för rasism och främlingsfientlighet.
Detta centrum kommer att bli mycket viktigt, och jag tror att det också kommer att vara mycket viktigt för att få till ett samarbete mellan alla för att främja en effektiv kamp mot rasism och främlingsfientlighet inom Europeiska unionen, och är i grunden en utveckling av det vi kan kalla unionens " etiska pelare ".
Detta är en union med principer, detta är en union vi måste fördjupa, och det kommer inte att finnas någon framtida politik om vi inte kan se till att dessa principer delas av den stora majoriteten i gemenskapsområdet.
