# ID: svediakorp-gov397887
# author: Swoboda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 637
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr rådsordförande, mina herrar kommissionärer!
Angående Belderbetänkandet vill jag framför allt säga en sak: Betänkandet är utmärkt, mycket allvarligt och mycket viktigt.
Jag vill helt och hållet stödja det.
Det ställer sig på en bas av europeiska grundvärden och riktar dem mot rasism, främlingsfientlighet och antisemitism.
Jag tror att den som ställer sig på basis av dessa grundläggande värden inom Europeiska unionen också får rikta kritik utåt där dessa grundläggande värden utsätts för kränkningar.
Därför tror jag att debatten som förs i samband med den österrikiska regeringen, om den förs på ett allvarligt sätt, är så betydelsefull därför att den handlar om just detta, om kampen för dessa grundläggande värden och om att företräda dem inåt och utåt.
Det finns olika grupperingar i ansökarländerna, i kandidatländerna, vilka i en särskilt hög grad förtjänar vårt hänsynstagande, vår uppmärksamhet.
De första jag vill omnämna, vilket för övrigt redan skett, är frågan om romerna och sinti, en mycket stor befolkningsgrupp, där vi måste allvarligt överväga hur vi skall kunna integrera dem i samhällena på ett förnuftigt sätt.
Därvid måste man också medge att det finns problem, eftersom romerna och sinti själva har olika föreställningar om hur en sådan integration kan fungera.
Men vi måste hjälpa dem i utbildningsfrågan.
Vi måste hjälpa dem att finna arbeten, och vi måste åstadkomma en stor mängd upplysningsarbete för att det som nyligen hänt ej skall upprepas - det var en i ordets sannaste bemärkelse instängning och avskiljning av romer och sinti från den övriga befolkningen i en kommun.
Den andra gruppen jag vill nämna är kurderna.
Turkiet - ett kandidatland, även om vi ännu inte bedriver förhandlingar med det - erkänner inga minoriteter, och i synnerhet inte den kurdiska minoriteten.
Jag anser att denna tanke är felaktig och en motsägelse mot Europarådets förklaringar.
Men till och med om man inte erkänner kurderna som en minoritet och om man inte är beredd att ge dem kollektiva rättigheter, så måste Turkiet erkänna att landet kränker den kurdiska befolkningens individuella rättigheter och även den kulturella friheten, yttrandefriheten samt de ekonomiska fri- och rättigheterna.
Därför anser jag det vara en mycket viktig aspekt att vi ger kurderna hjälp så att de på ett förnuftigt och fredligt sätt kan komma till sin rätt.
Också detta utsägs entydigt i Belders betänkande.
En tredje grupp som jag särskilt vill erinra om befinner sig framför allt i Estland och Lettland, det är de ryskspråkiga minoriteterna.
Jag kan förstå många av argumenten jag hört i de baltiska länderna, att det nämligen är svårt att utan vidare ge de minoriteter som inte är inhemska utan kommit med en ockupationsmakt en jämlik behandling och acceptera dem.
Det finns många känslomässiga hinder för att göra det, men det är ändå viktigt att dessa steg tas, och delvis har det ju redan skett.
Dessa måste emellertid fortsätta, liksom det förflutna inklusive det som minoriteterna blivit utsatta för till följd av ockupationsmakten också måste övervinnas, så att det kan uppstå en ny gemensam framtid som inkluderar de ryskspråkiga befolkningen i de baltiska länderna.
Den 7 april invigs Europeiska övervakningscentrumet mot främlingsfientlighet och rasism i Wien.
Själv har jag för min grupps räkning bett talmannen i kammaren att beakta detta datum, eftersom jag rent objektivt anser det vara ett mycket viktigt datum, oberoende av den aktuella situationen i Österrike.
Det är min förhoppning att centret får stöd och mycket publicitet och uppmärksamhet, inte bara på själva invigningsdagen utan att parlamentet liksom rådet och kommissionen med kraft kommer att understödja centret under kommande år.
