# ID: svediakorp-gov397885
# author: Fiori (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 426
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och rättsstaten är utgångspunkt och slutmål för all politik.
Vi anser att de är självklara, men i det så civiliserade Europa verkar det inte som om det skulle vara så.
Haarder har beskrivit situationen i de femtom medlemsstaterna och resultatet är att det verkligen återstår mycket att göra.
Låt mig nämna ett par exempel.
Det är inte godtagbart, närmast oroande, att vissa länder fortfarande fördöms av Amnesty International på grund av bristande respekt för de mest grundläggande mänskliga rättigheterna.
Det är absurt att vissa medlemsstater, bland vilka dessvärre återfinns mitt eget land, döms av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna på grund av de alltför utdragna rättsprocesserna.
Det är också oförenligt med alla principer för mänskliga rättigheter att vissa medlemsstater fortfarande har och tillämpar landsförvisning som straff.
Om Europeiska unionen vill bli större och utvecklas till ett enhetligt referenssystem för det internationella samfundet så är det, det är sant, nödvändigt med en stark och samordnad reaktion från de europeiska institutionerna, men det är också nödvändigt att var och en av oss ser längre än till sina nationella politiska intressen och ser till hela unionens bästa och röstar på ett sätt som visar att vi tar ett både politiskt och, framför allt, medmänskligt ansvar i de här frågorna.
Vi vet alla att det här betänkandet inte kommer att bli bindande för våra regeringar; så länge som stadgan om mänskliga rättigheter inte är färdig och så länge som den inte införs bland fördragstexterna, kan våra slutsatser inte bli annat än en uppmaning till medlemsstaterna.
Vårt politiska ansvar bör emellertid göra det möjligt att överkomma det hindret.
Nu när unionen försöker inrätta en självständig militär styrka som kan sättas in på platser där rättsstatens principer ifrågasätts och när Köpenhamnskriterierna ingår som en integrerad del i det gemensamma regelverk som kandidatländerna måste införa, så kan vi inte acceptera att situationen när det gäller de mänskliga rättigheterna inom de femton medlemsstaterna fortfarande är så olika.
Vi måste gå längre och stimulera våra regeringar att verkligen bli européer fullt ut.
Många som har talat före mig har redan sagt: Europeiska unionen är inte, kan inte vara och får inte vara enbart en ekonomisk union.
Europeiska unionen är något betydligt mer djupgående, den har gemensamma rötter och en gemensam dröm som vi måste kämpa för, framför allt när det gäller medborgerliga fri- och rättigheter.
