# ID: svediakorp-gov397882
# author: Thorning-Schmidt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 254
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Tack herr Haarder för ett i grunden mycket fint arbete.
På en punkt måste jag däremot få säga att jag inte håller med föredraganden.
När jag läste den danska versionen av Haarders betänkande, trodde jag för ett ögonblick att Haarder hade blivit klokare med åren, och jag hade även noterat att det numera föreligger en dom från den danska högsta domstolen, som fastslår att så kallade " exklusiva avtal " inte strider mot de mänskliga rättigheterna.
Jag trodde och hoppades att jag skulle vara överens med Haarder i poängterandet av den enskildes rätt till medlemskap i fackliga föreningar.
Men när man läser betänkandet på andra språk, inser man att Haarder inte har blivit klokare, annars döljer han det väl.
I vissa otydliga formuleringar verkar det som att föredraganden fortsätter sitt korståg mot den danska modellen, som innebär att arbetstagaren och arbetsgivaren kan avtala att endast medlemmar i en viss fackförening får anställas inom en viss verksamhet.
Ingen berövas rätten till arbete, ingen berövas rätten att bli medlem i en fackförening, men enskilda individer kan inte dra nytta av omfattande arbetsmarknadsavtal utan att själva vara medlem i den fackförening som har ingått avtalen.
Haarder går längre än så i sitt angrepp, för han försöker indirekt stärka de fackföreningar som inte godkänner de kollektiva kampåtgärder som har bidragit till att skapa den välfärd och de mänskliga rättigheter som vi har ägnat hela dagen åt att debattera.
