# ID: svediakorp-gov397878
# author: Paciotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 342
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Mitt inlägg avser betänkandet från Haarder, som jag vill gratulera: det är ett betänkande som är utförligt, balanserat, välinformerat och uttömmande.
Tyvärr har det fläckats av olämpliga tillskott, oönskade från föredragandens sida, i detaljfrågor, avseende nationella debatter som inte har mycket att göra med de mänskliga rättigheternas europeiska dimension.
Om detta har redan Di Pietro, Schulz och Cossutta talat.
Frågan om det före detta italienska kungahusets återvändande till Italien behandlas av det italienska parlamentet.
Det är förvånande att subsidiaritetsprincipens mest hängivna förespråkare, vilket Cornillet påpekat, är desamma som vill se ett europeiskt ingripande för att slita tvister som hör till den nationella politiken.
Det är häpnadsväckande att man vill göra en omtvistad fråga som gäller rättsordningen till en fråga om respekt för de mänskliga rättigheterna.
Man vill införa en uppdelning av domarkarriären och skydda de politiska företrädarna från att bedömas av de domare som ingår i de yrkessammanslutningar som erkänts och godkänts som parter av Europarådet.
Man kräver att ingen av dem som har varit åklagare skall kunna tjänstgöra som domare.
I Frankrike och i Italien gäller regeln som motsätter sig en renodlad karriär, på andra håll inte, men resultatet är detsamma.
Så har till exempel Bruener, som vi just enhälligt har utnämnt till direktör för OLAF, varit tysk domare: han har först arbetat som domare, sedan som åklagare, därefter som domare och därefter återigen som åklagare, utan att någon har blivit upprörd, utan att några mänskliga rättigheter har kränkts.
Frågan kommer nu i Italien att bli föremål för en folkomröstning men det har verkligen inget att göra med Haarders berömvärda betänkande, som under alla omständigheter förtjänar vår uppskattning, utan att förringas av detta diskreta försök att i otillbörliga syften utnyttja en fråga som förtjänar att uppmärksammas på ett betydligt mer seriöst och värdigt vis, vilket de flesta av inläggen i dag har visat prov på.
