# ID: svediakorp-gov397866
# author: Thomas-Mauro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 413
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Att döma av de gamla romarnas texter skapade avfallselimineringen problem redan i det antika Rom, även om deras avfall senare har gjort generationer arkeologer lyckliga.
På den tiden var de flesta avfallen biologiskt nedbrytbara, vilket är långt ifrån fallet i dag.
Vi har talat om choklad.
Här har vi således ett konkret sätt att illustrera följande fråga; en chokladförpacknings väg från soptunnan på förbränningsfabriken till upptäckten att det produceras giftiga gaser vid förbränningen av aluminiumfolien.
När det gäller avfallshantering konfronteras vi med en mycket viktig utmaning.
Trots det tror jag att vissa länder inte är förberedda för detta, varken materiellt eller intellektuellt.
I dag ansvarar 300 förbränningsanläggningar för en tredjedel av de hushållsavfall och sammanpressat avfall som behandlas av den franska parken med elimineringsanläggningar.
Förbränningen genererar förorenande utsläpp: stoff, metaller och dioxiner som det är nödvändigt att kontrollera, vilket sker tack vare ett rökgassystem.
Bestämmelserna om utsläppsbegränsning har gradvis stärkts.
Självklart krävs det åtgärder för att regler skall respekteras, eftersom man måste skydda hälsa och miljö, men när det gäller samförbränning vill vi inte att tillämpningsområdet och definitionen av samförbränningsanläggningar ändras.
Vi måste akta oss för att befästa vissa av dessa bestämmelser och göra andra för invecklade, och därigenom väcka misstro gentemot den europeiska miljölagstiftningen, som förespråkar en sak och sedan en annan, vilket försätter vissa yrkesgrupper och industrier i osäkerhet.
Genom att förändra den lagstiftning som tillämpas på samförbränning eller specifik behandling av farligt avfall, riskerar man å andra sidan att skapa snedvridna kostnader, kanske till och med en omotiverad " avfallsturism ".
Det föreligger en verklig risk för att en sektor gynnas framför andra på grund av dåligt anpassade gränsvärden, samtidigt som vi behöver fyra förbränningssektorer: den som är specialiserad på farligt avfall, icke-farligt avfall, samförbränning respektive förbränning i anpassade förbränningsanläggningar.
Jag vill fästa mina kollegers uppmärksamhet på en annan punkt, som visserligen är sekundär.
Men enligt min mening krävs det informationsinsatser till följd av sammanslagningen av dessa direktiv.
Folk har faktiskt intrycket att specialavfall, farligt avfall, icke-farligt avfall, kommunalt avfall; allt blandas och behandlas gemensamt i samma ugn på samma anläggning.
För dem framstår avfallssortering därför som något onödigt.
Det krävs således ett verkligt informations- och förklaringsarbete.
Betänkande (A5-0062 / 2000) av Davies
