# ID: svediakorp-gov397860
# author: Montfort (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 360
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Den imponerande mängden avfall som genereras av våra industrialiserade urbana samhällen utgör otvivelaktigt en av de stora utmaningar som Europeiska unionen måste anta under det 21: a århundradet: planeten drunknar gradvis och omärkligt och varje år är det inte mindre än 2 000 miljoner ton avfall som produceras av medlemsstaterna i vår gemenskap.
Under dessa omständigheter är det otänkbart att se på avfallshantering enligt lagen om minsta möjliga direktkostnader: den blomstrande industri (tiotusentals arbetstillfällen, miljarder euro) som faktiskt breder ut sig utifrån detta växandebehov kommer utan tvivel att behöva uppfinna mycket för att fullgöra sitt uppdrag på ett korrekt sätt, bland annat genom att undvika att i sin tur förorena med upparbetning som täckmantel: förbränningen släpper ut partiklar av tungmetaller och dioxiner i luften, reningen genererar icke-önskvärda restprodukter och vissa återanvända material har inte funnit sin marknad.
Det bästa möjliga skyddet för miljön och hälsan förutsätter således viktiga framsteg som bör förverkligas genom lagstiftning om avfallshantering, men denna lagstiftning är fortfarande långtifrån införlivad, enligt en färsk rapport från kommissionen.
Det finns därför anledning att driva medlemsstaterna och deras industrier till att snabbt göra de anpassningar som krävs - för staternas del att anpassa den nationella lagstiftningen till försiktighetsprincipen och miljöskyddet, och för industriernas del att anpassa deras tekniker för att bli av med och inte förflytta föroreningsproblemet - men samtidigt vore det klokt om Europaparlamentet skisserade realistiska vägar mot mål som kan uppnås, i stället för att låta sig ryckas med av lyriska böjelser och idealistiska formuleringar till förfång för dess trovärdighet: när det gäller miljö är det genom att gå via det direkt möjliga som man behåller möjligheten att nå det hållbart önskvärda.
Därför har UEN-gruppen inte stött de ändringsförslag som är omöjliga att tillämpa i våra stater och vilkas förutsägbara ekonomiska konsekvenser skulle visa sig vara mycket ödesdigra.
I övrigt hoppas jag, även i egenskap av lokal förtroendevald, att en sammanslagning och förenkling av gemenskapens direktiv skall lätta upp och tydliggöra den regelordning som regionala planer för avfallshantering skall förhålla sig till.
