# ID: svediakorp-gov397858
# author: Caudron (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 488
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Frågan om avfall är en mycket komplex uppgift och lobbyismen är betydande.
Därför har Europeiska unionen antagit en övergripande strategi för att bemöta denna stora utmaning på miljö- och hälsoområdet.
Det direktiv vi debatterar i dag går inom ramen för den frågan, eftersom det syftar till att reglera värmebehandling av farligt och icke-farligt avfall.
Jag måste personligen säga att jag alltid har oroats av att se förbränning av farligt och icke-farligt avfall behandlas i samma lagstiftning.
Jag gav uttryck för mina farhågor redan vid första behandlingen.
En majoritet har beslutat om samförbränning, vilket inte tillfredsställer mig.
Därför kämpar jag i dag för att man skall vidta åtgärder för att garantera att utsläppsnormerna för farligt avfall inte försämras.
Alla vet att volymen avfall som skall förbrännas kommer att öka inom Europeiska unionen.
1990 förbrändes 31 miljoner ton kommunalt avfall, och siffran kommer att ligga över 56 miljoner det här året.
Det finns flera skäl till det, vilka har att göra med att volymen producerat avfall har ökat och att kvantiteten avfall som transporteras till soptippar har minskat.
Men man vet att avfallsförbränning förorsakar utsläpp av ämnen som allvarligt förorenar luften, jorden och vattnet, och som därmed är hälsovådliga.
De förorenande ämnen som släpps ut är både beroende av vilka avfall som behandlas och av vilken teknik som används för att behandla dem.
Därför är vi särskilt oroade över utsläpp av tungmetaller, dioxiner och furaner.
Debatten har särskilt tagit form kring samförbränningsanläggningar.
Jag vill erinra om att dessa anläggningar använder farligt avfall som bränsle för energialstring och tillverkning av materiella produkter.
Visserligen anger de tillämpliga bestämmelserna i direktivet att användningen av farligt avfall skall begränsas till maximalt 40 procent av de bränslen som används.
Denna procentenhet är alltför hög!
Man bör tillämpa särskilt strikta kontrollnormer för den här typen av anläggningar och dessa normer bör vara lika strikta som dem som gäller för förbränningsugnar.
För övrigt vill jag insistera på det faktum att ett utbrett utnyttjande av farligt avfall inte bör få oss att finna oss i produktionen av den typen av avfall.
Det finns faktiskt en synnerligen stor risk för att vi i morgon får höra att man har investerat i samförbränningsanläggningar och att man nu måste få dem att förränta sig!
Jag vänder mig redan nu med bestämdhet mot de argument som kommer att leda till en ökad volym transporter av farligt avfall, med alla de risker som det innebär för miljön och säkerheten.
Samtidigt som jag sammanfattningsvis vill erinra om att man måste bestraffa överträdelser och att man måste hjälpa de myndigheter vilkas förbränningsugnar uppfyller normerna, måste man insistera på det faktum att vår prioritet är och bör förbli att förebygga produktion av avfall, vare sig det är farligt eller inte.
