# ID: svediakorp-gov397854
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 894
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Det nya " chokladdirektivets " missöden illustrerar framför allt gemenskapens extremt tröga och långsamma lagstiftningsprocess.
Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh 1992 lanserades idén om en " förenkling " av direktivet från 1973, men det var först 1996 som det ledde fram till ett förslag från kommissionen och först 1997 som parlamentet behandlade det för första gången.
Och det krävdes ytterligare nästan två och ett halvt år för rådet att fastställa en gemensam ståndpunkt, som vi i dag behandlar.
Ledde en så lång utarbetning åtminstone till en användbar text?
Svaret är klart negativt.
Det nya direktivet uppfyller inte någon nödvändighet.
Direktivet från 1973 definierade klart och tydligt, utan några som helst tvetydigheter, vad choklad är för något: en produkt som består av socker och kakao.
För att ta hänsyn till matvanorna i vissa länder i norr, föreskrevs ett antal undantag.
Situationen var således tillfredsställande.
Varför ändra på den?
Varför tar man i realiteten itu med att omstörta direktivet från 1973, med förevändningen att " förenkla " det?
Skulle gemenskapens regelverk därmed inte längre vara okränkbart?
I själva verket ändrar man på direktivets innehåll under påtryckningar från fem multinationella bolag (Nestlé, Suchard, Mars, Cadbury och Ferrero), som redan delar på 70 procent av den europeiska marknaden, men för vilka den nuvarande dubbla lagstiftningen fortfarande utgör ett hinder för produktionen.
En fabrik som har uppförts i Frankrike kan till exempel inte tillverka choklad som inte uppfyller de franska normerna, dvs. att choklad inte får innehålla andra vegetabiliska fetter än kakaosmör.
Men för dessa multinationella bolag handlar det framför allt om att minimera kostnaderna för sina råvaror.
Om det så sker till priset av att chokladens innehåll förvanskas.
Kakaosmöret står för 8 till 9 procent av det totala priset för choklad.
Bassiasmöret är värt en tredjedel av priset för kakaosmör, och palmolja kostar tio gånger mindre.
Genom att anta en lista över ersättningar för kakaosmör och föreskriva en procentsats, öppnar det nya direktivet ett kryphål, och det är det centrala.
I framtiden räcker det med att öka denna procentenhet och exempelvis lägga till soja till de vegetabiliska fetter som föreslås i dag.
Bassiasmöret kommer då att ha spelat ut sin roll som alibi och de som producerar bassiasmör kommer att få känna av de effekter som kommer att drabba kakaoproducenterna i form av prissänkningar, på grund av ett direktiv där man helt försummar konsekvenserna i fråga om utveckling och cyniskt nog skjuter upp en konsekvensstudie på obestämd tid.
För att nå sina mål - att till ett lägre pris tillverka och sälja en falsk choklad under beteckningen choklad i hela unionen - har dessa multinationella bolag inte gett upp förrän undantagen från 1973 har blivit regel, med förakt för de mindre chokladtillverkarnas och kakaoproducenternas intressen.
Den gemensamma ståndpunkten uppfyller till fullo deras krav med förslaget att upphöja undantaget till en enhetlig och obligatorisk regel för samtliga 15 medlemsstater, ett undantag som motsvarade en livsmedelssed begränsad till vissa länder.
Höjer man på det sättet åtminstone krav- och kvalitetsnivån för samtliga medlemsstater?
Knappast.
Snarare motsatsen.
Anpassningen sker som vanligt efter den minsta gemensamma nämnaren.
Det som generaliseras är en lägre grad av kvalitet för att man slutligen skall kunna införa en standardiserad europeisk smak, till nackdel för kvaliteten på smaken.
Och ansvaret för kvalitetsbeviset åligger paradoxalt nog den traditionelle chokladtillverkaren som - om han nu blir trygg av detta - inte är förbjuden att ange att han inte har tillsatt andra vegetabiliska fetter än kakaosmör!!!
Gör den nya texten åtminstone det möjligt för konsumenten att med lätthet skilja på äkta och falsk choklad?
Nej, direktivets text är en oärlig text, eftersom det föreskriver möjligheten att i framställningen av choklad tillsätta en ytterst precis andel (5 procent) andra vegetabiliska fetter än kakaosmör, samtidigt som var och en vet att vi inte förfogar över någon tillförlitlig analysmetod för att kontrollera detta.
Kommissionen fastställer således en procentenhet som den vet är omöjlig att kontrollera.
Detta kallas bedrägeri.
Texten innehåller också oärliga bestämmelser i fråga om märkning.
Vid första behandlingen antog parlamentet lämpligt nog, på Paul Lannoyes initiativ, ett ändringsförslag som föreskrev en skyldighet att på produktens framsida klart och läsbart ange att varan innehåller andra vegetabiliska fetter än kakaosmör.
Rådet godtog inte detta ändringsförslag och konsumenten kommer därför inte att få korrekt information.
I alla länder och för alla konsumenter som månar om äkta choklad, kommer choklad numera att kunna täcka, och det fullt lagligt, en fullständigt förvanskad produkt.
Till fördel för en mekanism inom gemenskapen som ständigt leder till att var och ens ansvar urvattnas, ändrar man på detta sätt definitionen på en grundläggande livsmedelsprodukt, med det enda syftet att låta ett antal multinationella bolag maximera sina vinster!
Chokladälskare, skänk era påskägg en andäktig njutning!
Det blir sista gången som ni kan vara försäkrade om att de har tillverkats av riktig och äkta choklad, chokladen innan den stora harmoniseringen.
Och efter chokladen, vems tur är det sedan?
