# ID: svediakorp-gov397818
# author: Gahler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 446
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill framför allt koncentrera mig på enskilda aspekter i Belderbetänkandet, som är en bra analys av den aktuella situationen i anslutningskandidatländerna.
Vad beträffar dessa kandidatländer bör vi, vilket har nämnts tidigare, undvika att ge intryck av att vi från deras sida kräver högre standarder än vad vi själva uppfyller.
Vi får inte jämföra de verkliga förhållandena där med våra perfekta rättstexter, utan med realiteterna i våra länder; eljest kommer kandidatländerna att få en negativ utveckling.
Det är säkert oomtvistat att de anslutningsvilliga länder som för kort tid sedan återfick t.ex. sin självständighet, som Estland, Lettland och Litauen har rätt att börja med att definiera och diskutera sin egen nationella identitet.
På grund av att den kommunistiska diktaturen av naturliga skäl inte främjat någon pluralistisk diskussionskultur förefaller oss vissa former av uttryck för nationell identitet som överdrivna eller indirekt rentav som riktade mot minoriteterna i det egna landet eller i något grannland.
Vi bör inte på förhand utan vidare fördöma dessa fenomen från en hög moralisk ståndpunkt så länge det är fråga om temporära uttryck på vägen mot en självförståelse.
Emellertid bör vi ge dessa länder den konkreta hjälp som är nödvändig på deras väg in i EU, så att detta nödvändiga finnande av sig själva inte i första hand baseras på en negativ avgränsning från minoriteter eller grannar.
Jag vill anföra läget i Estland och Lettland som exempel på en utveckling i relationerna mellan två folkgrupper som ingalunda är någon självklart positiv utveckling.
Inte självklar med hänsyn till den historiska belastningen i form av rättsvidrig ockupation och deportationer, en målmedvetet bedriven befolkningsomflyttningspolitik i dessa länder samt undertryckande av uttrycket för nationellt självbestämmande fram till slutet av 1980-talet.
Att det på de ryska stridsvagnarna som drog sig ur 1994 mycket ofta stod " Vi kommer tillbaka! " var inte heller ett bidrag till främjande av förståelsen mellan balter och ryssar.
Trots dessa belastningar har det sedan den åter uppnådda självständigheten inte kommit till ett endaste fall av våldsamma sammandrabbningar mellan befolkningsmajoriteten och -minoriteten.
Vi bör därför ge esterna och letterna vårt tydliga erkännande för att de trots allt hållit huvudet kallt och varit öppna för våra argument, vad gäller anpassning av den relevanta lagstiftningen till de europeiska standarderna.
Jag anser därför att den uttryckliga uppmaningen i punkt 14 i Belderbetänkandet inte behövs, en punkt som uppmanar till fortsatta åtgärder för integration av den ryska minoriteten.
Just detta äger redan rum.
Genom att uttryckligt nämna det väcks i stället det oriktiga intrycket att så icke är fallet.
