# ID: svediakorp-gov397802
# author: Schulz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 651
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Jag vill göra två korta kommentarer med anledning av föregående talare.
Det är positivt att denne vill godkänna Ludfordbetänkandet; mindre bra är hans påstående - som jag vill rätta till direkt - att Europeiska unionen skulle vara en kristen värdegemenskap.
Kristendomen bidrar till Europeiska unionens värdeuppsättning, men det finns även andra rörelser som har kommit att ingå i Europeiska unionens uppsättning av värden.
Det är mycket viktigt att vi slår fast detta en gång för alla.
(Applåder)
När vi nu talar om betänkandena av Ludford och Haarder, låt mig för min grupps räkning göra några anmärkningar av teknisk natur.
Kollegan Haarder har presenterat ett enastående förslag till betänkande i utskottet.
Till detta lades 170 ändringsförslag och 22 kompromissförslag i utskottet.
Sammanlagt blir det 192 ändringsförsök.
Utskottet arbetade under dagar med dessa och utfärdade därpå i relativ enighet ett förändrat betänkande, men nu möter vi här i plenumet ytterligare 69 ändringsförslag.
Sett för sig är detta ingenting märkligt, men uppemot hälften av ändringsförslagen härrör från den grupp som kallar sig Tekniska gruppen för oberoende ledamöter.
Denna grupp är en blandning av Bonino och Le Pen, vilket taget för sig är en sensationell blandning, men klubben deltar aldrig i överläggningarna i sakbehandlingen.
I utskottet är dessa damer och herrar aldrig närvarande.
I detaljberedningen av problemen deltar de aldrig.
Varför då alltid komma med dessa ändringsförslag i plenumet?
Det kan man höra i deras anföranden, som vi också i dag har fått äran att njuta av.
De vill alltså utnyttja detta forum till att från talarstolen sätta sina plattityder till världen inför så många människor som möjligt.
Sakligt arbete, nej tack.
Schablonfyllt hetsande, ja tack.
Det är den politiska strategi extremhögern har i denna kammare.
Den andra punkten som jag ville ta upp här är följande: När vi talar om de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionens inre talar vi, som kollegan Ceyhun helt riktigt beskrivit det, om ett navelskådande som vi måste utföra om vi själva vill kunna diskutera kränkningar av de mänskliga rättigheterna i andra delar av världen; och även om vi vill kunna säga till kandidatländerna att vi förhåller oss självkritiskt till oss själva och vårt sätt att lägga måttstocken i fråga om respekten för de mänskliga rättigheterna hos oss själva.
Detta är mycket viktigt därför att endast den som förhåller sig kritiskt till sig själv också har rätten att kritisera andra.
Av den anledningen är dessa betänkanden - såväl antirasismbetänkandet av kollegan Ludford som betänkandet om mänskliga rättigheter av Haarder - riktgivande betänkanden.
Den årliga debatten om dessa ämnen är riktgivande för den grundläggande politiska kursen i Europeiska unionen.
När jag då upplever att dessa betänkanden missbrukas för platta inrikespolitiska överväganden menar jag att de som gör sig skyldiga till missbruket faktiskt har hamnat fel.
Jag avser punkt 38 i Haarders betänkande, som handlar om att dela upp befordringsgången för domare och åklagare och där den närvarande kollegan Cornillet lämnar in ett ändringsförslag som enbart handlar om befordringsgången för domare och åklagare i Italien.
Jag frågar mig vad det har med mänskliga rättigheter att göra.
Den som missbrukar ett betänkande om mänskliga rättigheter för att bedriva nationell inrikespolitik har fullständigt missuppfattat vad det handlar om!
Vad de savojardiska prinsarna som inom kort skall resa in i Italien har att göra i artiklarna 41 och 42, som ju handlar om mänskliga rättigheter, kan jag inte förstå.
Jag menar att den som seriöst vill diskutera kränkningar av de mänskliga rättigheterna i EU också bör tala om mänskliga rättigheter och inte försöka att använda dessa värdefulla och välutformade betänkanden för missbruk i form av taktiska inrikespolitiska drag.
(Applåder)
