# ID: svediakorp-gov397796
# author: Soares (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 326
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Jag vill börja med att gratulera Cecilia Malmström till hennes betänkande och alla de som har bidragit till det.
Det är ett ganska komplett betänkande och med några mycket skarpa punkter.
Jag vill uppmärksamma kammaren på tre viktiga punkter för mina tankar om de mänskliga rättigheterna i detta ögonblick.
En av dessa handlar om vattenfrågan: i Haag kommer inom kort, i slutet av denna vecka, ett forum om vattnet att genomföras.
Under detta forum betraktas vatten som en ekonomisk tillgång, en knapp tillgång.
Detta är allvarligt, för om det är riktigt att vattnet blir en allt viktigare ekonomisk tillgång är det också sant att rätten till vatten utgör en mänsklig och social rättighet för alla befolkningar.
Därför skulle jag vilja uppmärksamma denna kammare på just frågan om vattnet, vilken kommer att vara en av de punkter som kommer att diskuteras hela detta år.
Situationen är alltmer akut, men rätten till vatten måste också ses som en mänsklig rättighet.
Den andra punkt som jag vill ta upp mycket kort här är frågan om Angola.
I betänkandet sägs att angreppen på de mänskliga rättigheterna i Angola har hanterats med överdriven diplomatisk diskretion.
Jag anser att detta är exakt vad som har skett, det har legat en tyst slöja över det som händer i Angola, ett land som sedan 40 år befinner sig i ständigt krig och sedan 20 i inbördeskrig.
Vi hade behövt en mer kunnig och klargörande vision om vad som händer i Angola, som jag sade här när vi diskuterade de mänskliga rättigheterna för de angripna journalisterna.
Men det som oroar mig mest och som oroar mig mest i Angola är barnens rättigheter, vilka tvingas in i kriget på båda sidor, och kvinnornas rättigheter, vilka är de som drabbas hårdast av detta grymma krig.
