# ID: svediakorp-gov397794
# author: Coûteaux (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 366
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Det finns något löjeväckande över vår envishet att förknippa de mänskliga rättigheterna med det europeiska projektet.
Enligt vår uppfattning är det ett projekt vars logik ifrågasätter dessa rättigheter, och till och med hotar dem.
För oss är ingen mänsklig rättighet möjlig utanför det politiska samhället, och särskilt inte utanför den högst stående formen av ett fredligt politiskt samhälle, dvs. nationen, såväl när det gäller den civila freden som jämvikten mellan nationer, därmed den internationella freden.
Men Europa gör anspråk på att utvecklas i strid med denna grund och förstöra dess två grundpelare, dels res publica och dels suveräniteten.
Det är inte av en slump som förklaringen om de mänskliga rättigheterna i Frankrike sammanföll med hävdandet av den nationella suveräniteten.
De Gaulle sade med rätta att den främsta mänskliga rättigheten är den nationella suveräniteten, av det enkla skälet att det knappast finns någon rätt utanför ett fritt politiskt samhälle i förhållande till feodalsystem å ena sidan och imperier å andra sidan, dvs. folkets suveränitet och nationens suveränitet, som det europeiska projektet långsamt men säkert förstör.
På samma sätt anser vi det vara omöjligt att kämpa mot rasism, antisemitism och främlingsfientlighet utan att göra människor till medborgare, utan att frigöra dem från deras egen tillhörighet - åtminstone i den politiska ordningen - dvs. deras etniska grupp eller det man i dag kallar minoriteter, något som framträder, inte bara i olika betänkanden från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utan också, vilket för oss framstår som särskilt farligt, i vår egen politik, såsom den vi förde i Kosovo.
Genom att återupprätta etniska grupper och minoriteter, öppnar vi farliga vägar till de särskilda tillhörigheter som strider mot den politiska tillhörighet som den nationella tillhörigheten är, och då dröjer det inte länge innan denna Pandoras ask sätter eld på vår kontinent.
Därför anser vi det vara synnerligen löjeväckande att excellera om de mänskliga rättigheterna i en församling som förr eller senare kommer att utsätta oss för de allra värsta bakslag.
