# ID: svediakorp-gov397790
# author: Boumediene-Thiery (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 547
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Eftersom vi diskuterar betänkanden som handlar om de mänskliga rättigheterna inom och utom Europeiska unionen, utgör det ett bra tillfälle att fundera över den korsbefruktningen mellan " innanför " och " utanför ".
Unionens bästa medel för att sprida sin modell om de mänskliga rättigheterna är helt klart invandrarnas erfarenhet.
Och våra största brister i fråga om de mänskliga rättigheterna rör just dem.
Två exempel för att illustrera detta påstående.
För det första kan vi inte annat än oroas över formen på olika avtal om återtagande, som utgör ett direkt hot mot grundläggande rättigheter, såsom asylrätten eller rätten att leva med sin familj.
Unionen bekräftar återigen sitt åtagande om Genève- och Dublinkonventionerna, som instiftar principen om icke-avvisning.
Det är oacceptabelt att avtalen om återtagande gör att man kan skicka tillbaka en medborgare från tredje land till dennes ursprungsland, i vetskap om att det alltför ofta i detta land saknas någon som helst garanti för en respekt av de mänskliga rättigheterna och de demokratiska friheterna.
Det är lika oacceptabelt att se splittrade familjer, ibland till och med minderåriga som är hänvisade till sig själva på grund av att deras föräldrar har utvisats, barn som inte har något uppehållstillstånd samtidigt som vissa av dem har bott och arbetat i Europa i nästan tio år.
Vilken syn på de mänskliga rättigheterna tror ni att de tar med sig till sina länder efter att ha genomlevt diskutabla levnadsförhållanden, förödmjukande kroppsvisiteringar, förolämpningar, registreringar och förhör på polisstationer, isoleringscentra eller häkten?
Det slutar med att vi skickar dem tillbaka till de länder som de med rätta försöker fly ifrån, ofta av såväl politiska och ekonomiska som humanitära skäl.
Dessa avtal om återtagande är farliga, såväl för de asylsökande som för spridningen av de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens internationella pondus.
Om unionen vill tas på allvar i fråga om de mänskliga rättigheterna, måste man snarast sätta stopp för den här typen av utvisningar, legalisera förhållandena för alla de kvinnor och män som är berövade alla rättigheter, bland annat rätten att leva med sin familj och rätten att röra sig fritt, och som i dag officiellt hålls kvar i en hemlig tillvaro.
En annan iögonfallande kränkning av de mänskliga rättigheterna rör återigen utländska personer och medborgarskap.
Hur kan man begära att invånare som kommer från tredje land skall integreras och att deras barn skall respektera lagen, att tro på de demokratiska rättigheterna, samtidigt som man inte tillåter dem att utöva dessa rättigheter?
Vid en tidpunkt då unionen ägnar sig åt att fastställa en stadga om de grundläggande rättigheterna, kan man undra i kraft av vad vi skapar en andra rangens medborgare?
Här handlar det verkligen om grundläggande rättigheter.
Hur kan man acceptera att somliga utesluts?
Hur skall dessa personer kunna tro på att förklaringen om de mänskliga rättigheterna är verklig?
När det gäller de mänskliga rättigheterna skulle unionen kunna vara stolt över att vara den första i historien att ha definierat medborgarskapet enligt en hemvistprincip, i stället för att instifta en diskriminering med utgångspunkt i nationalitet.
