# ID: svediakorp-gov397785
# author: Blokland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 344
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det årliga betänkandet om respekten för de mänskliga rättigheterna i EU år 1998-1999 går ett bra stycke utanför de egna gränserna.
Alldeles för mycket uppmärksamhet ägnas åt utvidgandet av de europeiska befogenheterna på människorättsområdet, vilket tydligen ger mycket höga förväntningar.
Asylpolitiken behandlas mycket ingående, liksom även levnadssätt och relationsformer.
I det avseendet ägnas förhållandevis mycket uppmärksamhet åt de homosexuellas rättigheter och ställs diverse krav på medlemsstaterna.
Påtaglig är den öronbedövande tystnaden när det gäller rättigheterna för de verkligt svaga bland oss: äldre, spädbarn, funktionshindrade.
Var är rätten till liv?
Var är skyddet av familjen?
Ett betänkande med goda intentioner alltså, vilket dock fastnar i en för individualistisk inställning till människa och samhälle och inte är tillräckligt rättvist mot själva livets rätt till skydd.
Rasism, främlingsfientlighet och antisemitism måste bekämpas med kraft.
Det ställningstagandet i Ludfordbetänkandet håller jag verkligen med om.
I motsats till det som sägs i betänkandet så är dock den ensidigt positiva inställningen till ett mångkulturellt samhälle som " källa till social livskraft " ingen lösning för att förebygga rasism och främlingsfientlighet.
Den tanken vittnar om en naiv slags intellektualism.
Nederländerna har fört en liknande politik de senaste åren, inriktad på att åstadkomma ett mångkulturellt samhälle.
Utan framgång, visar det faktum att man nu talar om det " mångkulturella dramat ".
Många invandrare har genom den politiken hamnat i en underklass i samhället, med alla konsekvenser som det innebär.
I stället för relativisering av den egna kulturen kan ett bra, realistiskt medvetandegörande av den egna kulturen, både de positiva och de negativa sidorna av den, leda till ett bättre umgänge med varandra och ett accepterande av de kulturella skillnaderna på båda sidor.
Slutligen så är rasism, främlingsfientlighet och antisemitism tyvärr något som alltid förekommit och överallt.
Låt oss med beaktande av det tänka på det urgamla budet i Bibeln " älska din nästa såsom dig själv ".
