# ID: svediakorp-gov397784
# author: Speroni (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 469
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som jag underströk redan igår, så tycker jag det är viktigt att frågan om mänskliga rättigheter behandlas just här på fransk mark som, tillsammans med Nordamerika, utgör vaggan för de principerna.
Men jag tycker också det verkar som om vi ibland glömmer bort vilka dessa principer egentligen är, att vi inför eller vill införa rättigheter som inte nämns i konventionerna, i de internationella fördragen.
Det finns till exempel ingen rätt till invandring.
Visserligen har invandrarna, de som kommer från ett land utanför unionen, möjlighet att utnyttja sina rättigheter, men det faktum att man inför begränsningar, att man reglerar invandringen, kan inte klassas som främlingsfientlighet, just därför att man inte i någon text nämner rätten att invandra.
Det är för övrigt otänkbart med en fullständigt oreglerad invandring, om inte annat så av siffermässiga skäl, av territoriella skäl.
Och dessutom måste man, tillsammans med rättigheterna, även då och då påminna om skyldigheterna.
För att ta ett exempel: vi har nämnt romerna.
Och naturligtvis har romerna sina rättigheter, de skall inte diskrimineras, men många av dem - jag säger inte att det är de flesta, men många, vilket visas av statistiken - försörjer sig inte med legala medel.
Många av dem lever på att utnyttja sina kvinnor och, framför allt, sina barn.
Det är lätt att hitta barn som är illa behandlade, illa klädda och detta bara för att de skall väcka de förbipasserandes medlidande och på så vis erhålla en allmosa.
Men dessvärre blundar myndigheterna med ena ögat, på samma sätt som de blundar med ena ögat, eller kanske till och med på båda, när det gäller annan illegal verksamhet som utövas av vissa individer, som ytterst sällan visar sig betala några skatter eller till fullo vara en del av vårt samhälle.
Inom ramen för våra samhällen verkar det dessutom finnas frizoner när det gäller vissa kränkningar av de mänskliga rättigheterna: jag tänker till exempel på vissa typer av sexuell stympning som ofta kan tillämpas utan att bekämpas tillräckligt kraftfullt.
Det är rätt att invandraren skall ha sina rättigheter, men det är också rätt att han eller hon respekterar lagarna i de länder där vederbörande befinner sig, för vi får inte glömma bort att den europeiska civilisationen - den kristna civilisationen, upplysningskulturen - har sina rötter och att vi inte accepterar att den rycks upp med rötterna, även om den är gästfri, även om den är öppen inför andra kulturer; vi måste undvika att själva bli minoriteter och att, i vår tur, bli diskriminerade, i vårt eget Europa.
