# ID: svediakorp-gov397776
# author: Ludford (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 908
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Detta betänkande bygger på utmärkta tidigare arbeten i Europaparlamentet och andra EU-institutioner.
Betänkandets utgångspunkt är Europaåret mot rasism 1997, men sammanhanget har förändrats betydligt.
Jag välkomnar verkligen att kampen mot rasdiskriminering tydligt sätts in i ett människorättsligt sammanhang, genom att ämnet placeras i denna gemensamma debatt, för det är i mångt och mycket synsättet i betänkandet.
Det första temat som blir belyst är att vi under det senaste året har fastställt två faktum i lag och i praktiken.
Det första är Europeiska unionens lagliga behörighet att bekämpa rasism.
Det andra är det faktum att rasdiskriminering är ett brott mot en grundläggande rättighet och mot Europeiska unionens lagstiftning.
Detta avspeglas i bekräftelsen under anslutningsprocessen - inte minst i det meddelande från kommissionen som Belder har behandlat, och jag gratulerar honom - att respekt för jämlikhet mellan folkslag och minoriteters rättigheter faller inom Köpenhamnskriterierna.
Tillåt mig att som en sidoreplik säga att ELDR-gruppens ändringsförslag till Belders betänkande utvecklar snarare än strider mot betänkandet och att de lades fram på grund av att man i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik oturligt nog inte röstade om yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Det andra temat som betonas i mitt betänkande är att vi uttryckligen bör välkomna mångfald som en källa till social livskraft, ekonomiskt välstånd och internationellt inflytande.
Den europeiska identiteten är inte en homogen vit kultur, och den kan - och måste - utvidgas och omfatta minoritetsgruppers erfarenheter och kultur.
För det tredje konstateras i mitt betänkande att rasfördomar och rasdiskriminering förgiftar hela vårt samhälle, även för vita människor.
Undersökningar visar att rasismen har ökat, och det har skett en ökning av det rasistiskt motiverade våldet och av stödet till extremistpartier.
Å andra sidan görs det också framsteg, låt vara trevande, och vissa regioner och städer i Europa börjar vänja sig vid en mångrasig och mångkulturell vardag.
Jag skulle vilja anföra London, som jag företräder, som Europas mångkulturella huvudstad.
Jag anser verkligen att vi måste tala mycket om rasism och mångfald och identitet, inte åsidosätta frågorna eller tala i koder.
Somliga kan tycka att språket i mitt betänkande är rättframt, och det är också avsett att vara klart och otvetydigt.
I betänkandet framhålls ett rättighetsbaserat synsätt, och särskilt välkomnas utsikten till en antidiskrimineringslagstiftning, baserad på artikel 13, liksom andra rättsliga åtgärder, som till exempel utvidgade rättigheter för medborgare från tredje land.
Men det kan inte räcka med det, och åtgärder har föreslagits på områdena för utbildning, media och politiska strategier samt rättvisa i polis-, invandrings- och asylpolitik som skulle vara avsedda att stödja tillämpningen av lagstiftningen.
Tillåt mig att ta upp tre aspekter som jag förstår har orsakat vissa svårigheter för vissa ledamöter i PPE-DE-gruppen.
Den första gäller omnämnandet av Österrike och Haiders partis inträde i regeringen, och med parlamentets beslut i februari i bakhuvudet, måste jag säga att det skulle vara underligt att diskutera Europeiska unionens utökade reaktion mot rasismen utan att ta upp den senaste tidens utveckling, som har utgjort en milstolpe i fråga om att fastställa att Europeiska unionen är en gemenskap av värderingar som är baserad på respekt för de mänskliga rättigheterna.
Det andra området på vilket det uppenbarligen finns tveksamheter i PPE-DE-gruppen gäller utökade rättigheter för lagligen bosatta tredjelandsmedborgare, av vilka det finns omkring 20 miljoner i unionen.
Som jag förstår det finns det ingenting i detta betänkande som PPE-DE inte har kunnat godta tidigare.
Det tredje området som jag förstår skapar problem för PPE-DE-gruppen är åsikten att betänkandet bryter mot subsidiaritetsprincipen, i och med att områden som utbildning och polisarbete tas upp.
Men som jag sade inledningsvis, kombinationen av artiklarna 6 och 7, artikel 13 och 29 i fördragen har fastställt att kampen mot rasdiskriminering är ett mål för Europeiska unionen och att unionen är behörig, även på polisområdet.
Det finns några av PPE-DE-gruppens ändringsförslag som jag kan godta, även om det kanske är beklagligt att de inte kom med fler förslag och idéer i utskottsarbetet.
Jag skulle vilja be ledamöterna i denna grupp att ta upp de punkter som de inte instämmer i genom att avge röstförklaringar.
Jag tror att detta betänkande kommer att få majoritetsstöd här i plenum.
Det antogs av en stor majoritet i utskottet, och några av de konservativa och kristdemokratiska anhängarna kanske inte uppskattar att de inte var en del av den majoriteten.
Tillåt mig att avslutningsvis säga att jag kan godta vissa av ändringsförslagen från Gruppen De gröna och GUE, särskilt det som avser att ersätta termen " förintelsen " med " shoah ", något som jag välkomnar.
Det tycks råda en viss förvirring i GUE-gruppen om syftet med etnisk övervakning, som helt enkelt går ut på att samla in statistik om etniska minoriteters utveckling som skall utgöra grund för den framtida politiken.
Det är inte för att identifiera diskriminering, och jag hoppas att de kommer att förstå om jag avvisar deras ändringsförslag om detta.
Jag hoppas verkligen att betänkandet kommer att få en stor majoritet när vi röstar om det senare.
