# ID: svediakorp-gov397775
# author: Haarder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 787
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De mänskliga rättigheterna är inte tagna ur luften och vi har inte hämtat dem ur något partiprogram.
De är universella, det vill säga gemensamma över lands- och partigränserna.
Rättigheterna gäller inte åsikter, utan handlingar, de skyddar mot övergrepp och diskriminering.
De skall vara tydliga och begripliga, inte bestå av tomt prat.
Vi måste utgå från en stabil grund när vi talar om de mänskliga rättigheterna, och därför bör vi i synnerhet utgå från de konventioner som länderna har anslutit sig till och den rättspraxis som Europarådets domstol för mänskliga rättigheter så väl har utvecklat sedan andra världskriget.
EU behöver inte ändra på det eller uppfinna det på nytt.
EU måste i stället ha status som en juridisk person och ansluta sig till konventionerna om de mänskliga rättigheterna och även säkra respekten för de mänskliga rättigheterna på de områden där EU är beslutsfattande.
Den rättspraxis som nämns är inte statisk.
Det sker lyckligtvis en ständig utveckling av denna, se den senaste domen om likställighet för homosexuella, som har fått Storbritannien att ändra lagstiftningen, och förhoppningsvis kommer detta även att ske i Österrike.
Jag hoppas också att det snart kommer en dom som garanterar medborgarnas rätt, inte bara att bilda fackföreningar, utan även att slippa tillhöra sådana.
Även konventionerna får ständigt nya tillägg.
Det har kommit konventioner om bioetik, om skydd av personupplysningar och privatliv, men jag vill i dag särskilt peka på två nya konventioner från 1995 och 1998 om nationella minoriteter.
Jag tror att Bosnien och Kosovo har lärt oss att nationella minoriteter är den största kruttunnan i framtidens Europa.
Vi måste av de nya medlemsländerna och Turkiet kräva att de, om de vill vara med i gemenskapen, garanterar att de nationella minoriteterna kan leva ett liv i fred och tala det språk som alltid har talats i området i fråga.
De nya länderna skall inte bara leva upp till dessa krav för stunden, utan även garantera att de kommer att göra det i framtiden, och därför skall de underteckna och ratificera, något de också kommer att göra, om de inte redan har gjort det.
Men då måste även våra nuvarande medlemsländer göra det samma.
Låt oss därför enträget uppmana de länder som inte har ratificerat dessa konventioner om nationella minoriteter att äntligen göra det.
Två medlemsländer har ännu efter fem år inte skrivit under konventionen om skydd av nationella minoriteter, och det är Belgien och Frankrike, som annars visar ett sådant brinnande intresse för förhållandena i andra länder.
Nu anser jag att de bör reda upp situationen i sina egna länder och se till att dessa konventioner undertecknas.
De krav vi ställer på andra måste vi även ställa på oss själva.
Vi måste säga följande till att femton regeringar: Åk hem och skriv under och ratificera konventionerna.
Tänk på fördraget om minoritetsspråk och regionala språk och tänk på konventionen om den en internationell krigsförbrytartribunal som endast Italien har ratificerat.
Den bör vi alla ratificera, för enda sättet att bryta den onda cirkeln med hämnd och självtäkt är att krigsförbrytare ställs inför rätta och blir dömda.
Jag vill även nämna tortyrkonventionen som Irland inte har ratificerat, och varken Belgien, Irland eller Storbritannien har godkänt ännu att FN: s tortyrkommitté skall få behandla klagomål från enskilda.
Jag skulle även kunna tala länge om situationen för de asylsökande i våra medlemsländer.
Om bara hälften av det som står i rapporterna från Amnesty International och Human Rights Watch stämmer, så är situationen ohållbar, när det gäller behandlingen av de asylsökande.
Jag skulle också kunna ta upp barnens rättigheter, som är ett enormt problem, även i en rad kandidatländer.
Jag kan nämna den fortsatta diskrimineringen av funktionshindrade, och jag kan som en förlängning av Cecilia Malmströms inlägg poängtera att det fortfarande finns brister beträffande kvinnornas lika ställning, även i unionens medlemsländer.
Slutligen vill jag säga att vi möjligen kan behöva en del nya instrument för att ta ställning till de mänskliga rättigheterna, och jag kan nämna att det kanske vore en tanke beträffande de nationella minoriteterna att vi i anslutning till det europeiska övervakningscentret för rasism och främlingsfientlighet i Wien även fick en övervakning av hur nationella minoriteter skyddas, och där kan jag nämna mitt förslag om att införa en kontrollinstans för skydd av personupplysningar och privatliv.
Tekniken går ständigt framåt och det måste därför även instrumenten för de mänskliga rättigheterna göra.
(Applåder)
