# ID: svediakorp-gov397774
# author: Malmström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 927
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Det har nu gått 50 år sedan vi antog den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter.
Efter andra världskrigets fasor kände nog många ett starkt hopp om en bättre värld och en mer humanistisk framtid.
Tyvärr har förhoppningarna i många avseenden grusats.
Fortfarande lever en stor del av jordens medborgare under förtryck, berövade många av sina grundläggande rättigheter.
Dagligen läser vi rapporter om grova kränkningar på grund av kön, religion, ursprung, politisk åsikt, sexuell läggning osv.
Europeiska gemenskapen bildades för att förhindra att andra världskrigets vidrigheter skulle upprepas.
EG blev inte bara en ekonomisk förening, utan också en viktig värdegemenskap som bygger på just respekten för mänskliga rättigheter.
På denna grund vilar både det interna arbetet och utrikespolitiken.
Europaparlamentet har alltid betraktat främjandet av dessa rättigheter som en av sina viktigaste uppgifter.
Detta arbete har blivit viktigare under årens lopp.
Ingen kan missta sig på det engagemang som finns bl.a. i denna kammare.
EU har en, i många avseenden, bra politik inom området mänskliga rättigheter, men tyvärr är den alltför " spretig " och osammanhängande.
EU är därför i akut behov av en samordnad, strategisk och konsekvent politik inom detta område.
Ett första bra steg var rådets rapport som kom i oktober förra året.
Det var en välkommen rapport som parlamentet hade väntat på i många år, och som vi hoppas blir återkommande.
Den är viktig, men den innehåller flera brister och måste kompletteras.
Jag menar att en del av dessa brister är kopplade till strukturella hinder och avsaknaden av just en gemensam strategi inom EU på området mänskliga rättigheter.
Vi behöver en ökad samordning, inte bara mellan EU: s institutioner utan också mellan EU och medlemsländerna.
Mänskliga rättigheter måste på ett naturligt sätt integreras i EU: s verksamhet: i bistånd, i handel, i ekonomiskt, kulturellt och politiskt samarbete.
Vi behöver en konsekvent politik som är trovärdig och förutsägbar.
EU måste tala med en mun och ge samma signaler till de länder som kränker mänskliga rättigheter.
Det får inte råda någon tveksamhet om vad EU står för.
Vissa grundläggande rättigheter är universella.
Kränkningar kan därför aldrig ursäktas med hänvisning till religion, kultur eller tradition.
Allvarliga kränkningar, som specificeras i internationella konventioner, kan inte - får inte - räknas som en intern angelägenhet.
Därför vill jag uppmana rådet att utarbeta en strategi för hur arbetet kan bli bättre, skarpare och förhoppningsvis mer framgångsrikt.
Några förslag som kan finnas med i en sådan strategi är till exempel att rådet bör ta fram egna indikatorer om mänskliga rättigheter som kan användas i samband med handelsavtal.
Dessa klausuler kan användas konstruktivt, men de behöver preciseras vad gäller tillämpning, implementering och sanktioner.
Vi kan vidare bilda en rådgivande grupp med representanter från EU-institutionerna.
De skulle kunna träffas regelbundet och diskutera främjandet av mänskliga rättigheter på kort och lång sikt.
Det bör finnas experter vid EU: s delegationer i tredje land.
Vi måste arbeta mer systematiskt med att samla in data, information, bakgrundsmaterial samt med utvärdering.
Vi behöver ett system för tidig varning för brott mot mänskliga rättigheter.
Vi behöver dessutom en webbsida där arbetet kring mänskliga rättigheter presenteras, t.ex. vem som gör vad, vilka resultat som finns.
Denna sida kan dessutom ha länkar till olika organisationer.
Jag skulle också vilja säga några ord om kvinnors rättigheter, en fråga som jag har valt som ett särskilt tema i betänkandet.
År 1999 utropade kommissionen till året för kamp mot våld mot kvinnor.
Det var ett lovvärt initiativ, men kampanjen var minst sagt diskret.
Vi behöver ett långsiktigt arbete, inte tillfälliga kampanjer.
Kvinnors rättigheter kränks systematiskt världen över.
Det kommer rapporter om våld i hemmet, våldtäkter, rituellt våld och övergrepp i fängelse.
Under 90-talet användes våldtäkt systematiskt som krigshandling i flera väpnade konflikter.
Detta kan nu bli föremål för granskning i den internationella brottmålsdomstolen.
Våldtäkt är numera världens vanligaste våldsbrott.
Från FN kommer uppgifter om att det varje år är fler kvinnor som dör av effekterna av våld i hemmet än som sammantaget dör av trafikolyckor, malaria, krig och cancer.
Handeln med kvinnor och barn ökar i en alarmerande hastighet.
I vissa länder bedriver regimen rena apartheidpolitiken mot kvinnor.
Tusentals unga flickor könsstympas varje dag.
Våld mot kvinnor är en global fråga som måste högt upp på den internationella dagordningen, och som måste bli föremål för en central roll i EU: s politik, inte minst i relationer med länder som bryter mot detta.
Frågan måste finnas med i diplomatiska relationer och väckas i utvidgningsförhandlingarna med kandidatländer.
EU: s länder måste snarast ratificera protokollet från den internationella brottmålsdomstolen, så att den kan börja arbeta.
EU kan spela en viktig roll när det gäller att uppmana länder att ratificera olika internationella konventioner till skydd för mänskliga rättigheter.
Låt mig avsluta med att säga att av de betänkanden som kommer att diskuteras efter mitt framgår det att det förekommer brott mot mänskliga rättigheter också inom EU.
Givetvis måste vi ta itu med detta.
Om vi vill vara trovärdiga internt, måste vi också ha en bra politik externt.
