# ID: svediakorp-gov397764
# author: Maij-Weggen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 771
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att be om ursäkt för Lord Bethell, vår första talare.
Han har antagligen råkat ut för något, vanligtvis är han nämligen mycket samvetsgrann.
Han var dock inte här i morse och därför tar jag egentligen över hans uppgift som förste talare.
Herr talman!
Jag vill tacka för uttalandet från det portugisiska ordförandeskapet och jag vill även tacka för uttalandet från kommissionen.
Jag vill också gratulera det portugisiska ordförandeskapet för att det även den här veckan visar sig att de är närvarande vid i stort sett alla viktiga debatter.
Det gäller inte alla ordförandeskap men portugiserna gör det och det tycker jag att vi kan gratulera dem för.
(Applåder)
Herr talman!
Genèvekonventionen är aktuellare än någonsin.
Särskilt när vi ser vad vi konfronterats med de senaste åren.
I Kosovo fördrevs hundratusentals människor från sina hem eftersom de inte hade rätt etnisk tillhörighet.
Samma sak har sedan början av nittiotalet hänt i hela före detta Jugoslavien.
Serber fördrevs från Kroatien, kroater från Serbien, serber och kroater från delar av Bosnien och i Bosnien drevs den muslimska befolkningen på flykten och allt detta med hjälp av militär från de berörda delstaterna.
Det här står ännu tydligt inristat på näthinnan hos var och en av oss eftersom det hände i Europa.
Desto tydligare eftersom det påminner oss om de svåra tiderna under trettiotalet och det förskräckliga krig som följde därefter.
Det får aldrig hända igen.
Det föresatte man sig genom efterkrigspolitiken i Europa.
På det sättet uppstod det europeiska samarbetet och så kom också Genèvekonventionen till stånd.
Länge trodde vi att Europa skulle besparas den här typen av katastrofer och att vi hade tillräckliga instrument för att kunna förebygga den här sortens våldsamma katastrofer.
Det visade sig inte vara sant.
Jugoslavien bevisade att Europa fortsätter att vara sårbart så länge unionen inskränker sig till Västeuropa.
Europeiska unionens uppdrag är att utvidga det system vi skapat till hela Europa och det i första hand för att bevara freden.
Lika viktigt är det att titta på världen runt om oss: på Tjetjenien, där befolkningen är offer i en strid mellan den ryska armén och terrorister.
På Asien, där särskilt i Burma hela befolkningsgrupper skickas bort från sina traditionella områden med militärt våld.
På Indonesien, på Timor, men även på Moluckerna, där hundratusentals människor drivits bort från sina hem med aktivt stöd och med aktiv inblandning av, återigen, militären.
På Sudan, där befolkningen i den södra delen sedan flera år är på flykt undan makthavarna i norr och där inga krigslagar upprätthålls.
På områdena kring de stora sjöarna i Afrika, där striderna mellan Hutu och Tutsi, ett praktexempel på ett etniskt krig, driver miljoner människor på flykt.
De hotas mer av den nationella armén än de skyddas av den.
Sedan även gränsområdena mellan Etiopien och Eritrea, ett slags bortglömt krig där regeringar slåss om en exakt gräns och där nu nästan hundra tusen etiopier fördrivits från Eritrea och eritreaner från Etiopien.
Ingen verkar lägga märke till det problemet.
Det är bara en begränsad bild av de problem som Genèvekonventionen skrevs för.
I Europa och utanför Europa.
Genèvekonventionens femtioårsdag har egentligen skrivits med blod om vi räknar med dessa katastrofala fakta.
Samtidigt är Genèvekonventionen också ett positivt stöd eftersom vi behöver ett fördrag för att fördöma saker, och eftersom det även finns positiva saker att berätta.
Det positiva är Europeiska unionen själv, där - för att citera Mitterrand när han talade här - det efter 400 år av krig nu ändå varit fred i drygt 40 år.
Det har stora politiker, även ur våra egna led, och kanske framför allt ur våra egna led, medverkat till.
Det finns alltså en lösning på alla de folkrättsliga problem som Genèvekonventionen stöter på och den lösningen är vi varje dag med och beslutar om här i Europaparlamentet, där 15 olika nationaliteter samarbetar under fredliga former.
Vi får inte blunda för lidandet runt om oss men vi får samtidigt vara tacksamma för att vi här i Västeuropa kan leva i fred och välfärd, i förhoppning om att den freden och välfärden och ett slut på våldet skall nå alla människor i hela världen: i Östeuropa, i Sydosteuropa, i Asien, i Afrika och överallt där det behövs så väl.
