# ID: svediakorp-gov397739
# author: Roth-Behrendt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 636
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När jag ser på denna debatt, på kretsen av kolleger och på klockan, så är jag inte säker på vad jag för närvarande mest önskar mig: Skyddsområden för livsmiljöer samt vilda djur och växter eller skyddsområden för ekologiskt intresserade ledamöter.
För ögonblicket är jag mer intresserad av skyddsområden för ledamöter, men det är inte det vi talar om.
Den fråga som vi riktar till er, fru kommissionär, har ett annat syfte.
Jag skulle ha önskat mig att jag först fått höra ert svar.
Men ni föredrog att tala vid slutet av debatten.
Vi talar här om något där de flesta känner till bakgrunden.
Lagstiftningen om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter skulle ha genomförts till år 1994 - nu är det år 2000.
Europeiska unionens lista över sammanhängande naturskyddsområden skulle ha varit färdig år 1998 - nu är det år 2000.
Medlemsländerna skulle till 1995 ha anmält sina områden till kommissionen - nu är det år 2000.
Många medlemsländer, inklusive mitt eget land, har inte gjort detta.
Tyskland som exempelvis genomförde lagstiftningen 1998 i stället för 1994 - bara fyra år för sent.
Det är ju inte alls så dåligt, skulle man kunna tycka!
Därför är Europeiska unionens lista naturligtvis inte färdig.
Hur skall den kunna vara det!
Många medlemsländer och många regioner har inte anmält sina områden.
Nu sade just Schnellhardt följande: Nåja, kanske gjorde vi något galet när det gällde direktivet om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.
Det kan hända, herr Schnellhardt, att vi gjorde något som inte var helt genomförbart, inte helt perfekt, inte helt bra.
Men dumt nog har vi inte det förfarandet i Europeiska unionen, att någon, så att säga, kan låta bli att följa en lagstiftning när han anser att den inte är särskilt bra.
Om vi skulle göra på det sättet, då skulle det också gälla för områden som ni och jag inte anser vara särskilt bra.
Vi har ett så dumt system i Europeiska unionen - det kallas rättssäkerhet.
Vi har ett så dumt system - det kallas lagstiftning, som beslutats om i detta Europaparlament med medlemsländernas godkännande.
Den måste följas!
Detta kanske är litet grand för strängt och juridiskt, men det är tyvärr så: Vi lever i Europeiska unionen i ett rättssystem.
Jarzembowski är den som mest stöder detta, för han kommer från Hamburg, och Hamburg hör till de få regioner i Tyskland som har lämnat in uppgifter - tillsammans med Berlin, mitt eget område - men eftersom våra delstater utgörs av städer har vi det också särskilt lätt, vill jag säga för att vara rättvis.
Men jag vill inte alls döma Schnellhardt, som kommer från de nya delstaterna, vilka inte framstår som särskilt bra.
Det är ett internt tyskt problem - det skall vi lösa senare vid ett annat tillfälle och på en annan plats här i parlamentet.
Vi talar i dag om att Europa förlorar sin natur, och vi talar om att Europa måste iaktta rättssäkerheten, herr talman.
Jag kommer fram till den sista punkten: Fru kommissionär!
Om ni inte klarar av att gå till EG-domstolen och åtala de medlemsländer som slarvar med genomförandet, förlorar ni er egen auktoritet och er legitimitet.
Det måste ni göra!
Om ni har den uppfattningen att lagstiftningen inte duger någonting till, skall ni förelägga oss en revision.
Om ni anser att den är bra, skall ni gå till EG-domstolen, och detta med det snaraste!
