# ID: svediakorp-gov397722
# author: Oomen-Ruijten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 586
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som numera är känt kan man förutsätta att miljöförorening och givetvis också luftförorening i första hand är ett problem av gränsöverskridande karaktär.
Det föreliggande förslaget till direktiv tar itu med de viktigaste luftföroreningarna.
Det gäller maximala utsläppsvärden för ämnen som bär ansvaret för försurning, ozonbildning i troposfären och eutrofieringen av marken.
Ämnet är av ganska teknisk art, och därför kommer jag också för min egen skull, för vår skull, att bara ta upp de viktigaste punkterna.
Huvudmålsättningen för direktivet är att reducera utsläppet av nämnda ämnen till under de nämnda nivåerna och belastningen.
Dessa målsättningar bör vara uppnådda år 2010 med en mellanliggande bedömning av de nationella programmen år 2006.
Den allra viktigaste - vilket ni nyss hörde - och den mest diskuterade delen i förslaget är naturligtvis den tabell där det tillåtna årliga utsläppet per ämne finns angivet.
I det sammanhanget spelade det en stor roll i diskussionen att 36 länder, däribland 15 EU-medlemsstater, i FN-sammanhang nyligen avtalat om andra, ofta mindre stränga normer för samma ämnen.
Nu finns det kolleger som pläderar för att denna tabell skall bytas ut, alltså Europeiska kommissionens tabell, mot FN: s så kallade Göteborgstabell som tillåter ett högre utsläppstak.
Herr talman!
Jag måste tala om för er att argumentationen inte är stark.
FN-avtal ligger ju vad ambitionsnivån beträffar på grund av det faktum att situationen i rika, välmående länder, som således också står för en större del av nedsmutsningen, är svår att stämma av med situationen i utvecklingsländerna.
Det är för övrigt inte heller rätt att de europeiska utsläppstaken fastställts efter det att FN-förhandlingarna avslutats.
När jag ser på förslaget och på argumentationen - och jag förutsätter att även mina kolleger har gjort detta - då konstaterar jag att det vid tiden för fastställandet av de europeiska utsläppstaken fortfarande pågick förhandlingar om FN-protokollet.
Och detta i kombination med det faktum att miljöeffekterna av framför allt svaveldioxid, kväveoxiderna och de flyktiga organiska ämnena har en direkt effekt på vår egen kontinent gör att jag - och vad jag tror majoriteten av vår grupp - kan gå med på kommissionsförslaget för dessa ämnen.
Herr talman!
Jag har ett annat problem, nämligen ammoniaken.
Det utsläppstak som nu föreligger vill PPE-DE-gruppen revidera.
Om jag ser på nitratdirektivet, då konstaterar jag att nästan inte en enda medlemsstat uppfyller de normer som anges där.
Det förefaller mig vara helt omöjligt att nu gå ännu längre än Göteborgsnormen.
Jag vill tillägga att effekterna av ammoniakutsläppet till en del är av framför allt lokal natur och att en lägre ambitionsnivå därför är godtagbart.
Jag har för PPE-DE-gruppens räkning lagt fram ett ändringsförslag som vad ammoniak beträffar utgår från den lägre Göteborgsnormen och som dessutom lämnar det slutgiltiga fastställandet av utsläppstaket öppet till år 2006.
Anledningen är att jag hoppas att effekterna av genomförandet och även den europeiska lagstiftning om nitrat som är på gång skall kunna ge oss bättre indikationer.
Herr talman!
Till sist: lagstiftningen om utsläppstaken är egentligen motsvarigheten till lagstiftningen om de stora förbränningsanläggningarna som jag också är föredragande för.
Redan före valet förra året var vi klara med första behandlingen.
Ministerrådet blockerar dock fortfarande.
Skulle vi kunna få en underrättelse om vilka framsteg som har gjorts?
Den sista kommentaren, tack till Myller, föredraganden.
